Vi ville visa att de betyder något mer än bara jobb...

För 1½ år sedan så döpte vi Zebbes lillebror Theodor. I kyrkan så fick jag  kämpa för att hålla emot tårarna som bara ville rinna ut. Zebbe behövde då hjälp att ta sej uppför de 3 stegen, någon att hålla i så att han inte ramlade. Han behövde också hjälp för att resa sej upp, efter att ha suttit stilla en längre tid. Jag kände mej så ledsen då, tänkte mycket på hur snabbt vi upptäckt att han faktiskt bär på en elak sjukdom.

Lite nervös har jag varit inför den dagen då Tindra, Zebbes lillasyster, ska döpas. Hur ska det gå, 1½ år efter att han behövde hjälp sist. Lite rädd för att upptäcka något mer.. Men ändå så fann jag en trygghet, eftersom 3 utav Zebbes assistenter skulle vara på plats i kyrkan. Vilket innebär att 3 personer ( samt några släktingar ) verkligen hade kunnat hjälpa honom om han skulle få ont. Många sådana tankar har jag haft inför dopet.

Idag när Tindras dag var inne, så lämnade jag hemmet med Zebbe kvar i sin assistents omsorg. Jag var trygg och lämnade dem ensamma utan att ens tänka på det på vägen till kyrkan. Jag satt i bilen med Tindra bredvid mej, och hennes båda gudföräldrar i framsätena.. tänkte bara på hur mysigt det skulle bli med ett dop.

Väl i kyrkan så var Zebbe som vilken 6½ åring som helst... Satt på ett trappsteg, snurrade runt, hasade upp och ner på trappstegen, tittade uppåt och neråt, hit och dit. Diggade musiken och sjöng med några ord här och där... Zebbe njöt av dopet.. Men mest för att han själv nu förstod att han var en del utav "attraktionen"... Han gillar ju uppmärksamhet.. :) Det enda han behövde hjälp med var att lugna ner sej... och vilken 6 åring behöver inte det??

Idag stod jag och Thomas med våra totalt 5 barn, och jag kände för första gången att jag stod där med 5 friska barn.. Idag lät jag inte sjukdomen ta över.. Men det är mycket tack vare assistenterna, som jag kan finna det där lugnet... De visar upp en trygghet och en styrka att de kan ta hand om Zebbe i många olika situationer.. Därför så kan jag verkligen koppla av numera och njuta utav den "friska" Zebbe.

Under dopfikat så la jag märke till hur både assistenten som var i tjänst idag och de andra 2 som inte var det.. gemensamt hjälpte till med att ha ett öga på Zebbe. Det som gladde mej också var att de verkar ha samma regler för honom. Det hjälper ju till att skapa en trygghet både för mej och för Zebbe.

För oss var det en självklarhet att bjuda de assistenter som var lediga idag.. De jobbar i vår familj, de äter med oss, de "lever" med oss dagligen.. de har ett tufft jobb, som är verkligen underbetalt, jämfört med det arbete de lägger ner... De får en hel familj att kunna få leva "normalt"... tack för att ni finns, och för att vi har den möjligheten att få ha assistenter till hjälp. Det här var lite utav vårt sätt att visa vår uppskattning på vad de gör.. Visa att de betyder något mer än att "bara" vara Zebbes assistenter..