I helgen och idag så har vi insett att det börjar bli tufft att inte äga en bil. Att ta sej runt kommunalt med syskonvagn, rullstol och 2 barn till, samt assistent är knepigt. Ibland är även vår hund med.. Vi tar upp en hel buss själva känns det som. Vi har nu även blivit bjudna på ett dop som inte är i närheten av där vi bor. Åka tåg existerar inte, då det blir för krångligt att åka. Syskonvagnen går inte in genom tågdörrarna, så den måste fällas ihop, den får inte ställas där man sitter utan vid väskplatserna, som är gjorda för små resväskor, inte för stora syskonvagnar. Att då dessutom lyckas få med en rullstol och hund är inte att tänka på. För mycket jobb.
Visst, vi har färdtjänst och skulle kunna få riskfärdtjänst också.. Men när vi nu med så kort varsel blir inbjudna till saker i andra delar av landet, så hinner vi inte få det beviljat hos färdtjänsten. Dessutom får vi inte resa allihopa, inte med hund osv.. så då gäller det att dela upp sej. Vi har helt klart lite bekymmer.. Vore så mycket enklare att lasta in oss alla i vår egen bil och bara kunna åka iväg. Slippa planera minst en månad innan vad man ska göra.. Och när det gäller tåg.. helst 3 månader innan, så att biljetterna är billigare. Så nu ska vi kolla runt vad det kostar att hyra en bil. Problemet då blir ju att man inte får ha hund i hyrbil!!! Gha!! vad komplicerat allt ska vara.
Och eftersom jag älskar att prata med försäkringskassan så tänkte jag nästla in mej lite till där.. Vi ska börja ansöka om anskaffnings och grundbidrag för bilköp. Ska bli lite spännande...
Många blanketter och bilagor kommer det att bli. Många turer fram och tillbaka. Vi har ett bra läkarintyg i ryggen ang Zebbes behov av bil. Sen kommer vi att komplettera ansökan med lite intyg från hab. :)
1 kommentar:
Ja en bil känns som ni måste ha.. Och bidrag borde ni få så jag hoppas på det..
Kram Mia
Skicka en kommentar