Tankar om skydd....

Äntligen har vi också fått vikarier som kan ta Zebbe, när han är hemma hos oss. Så skönt. Det är dessutom personer som står vår familj nära, så de är väl insatta hur det är med Zebbe.

Zebbe njuter av våren. Han är ute massor nu. Men idag var han mycket försiktig med vad han gjorde. Visserligen var han ute i några timmar, men han tog det lugnt nästan hela tiden.

Han var vid lilla lekparken vid oss, där stog han mest i klätterställningen och tittade ut på folk som gick förbi. Han var sugen på att gå till stora lekparken, så assistent K, följde med honom dit. Vid den lilla lekparken får han vara själv. Vid den stora måste han ha sin assistent med sej.

Zebbe har varit ganska nogrann idag med att inte springa och ta ut sej. Han har nog förstått efter i söndags att han måste ta det lugnt ute också. Han lär sej den hårda vägen. Men jag kan verkligen inte hindra honom.

Han måste leva med sin kropp, han måste lära sej vart gränserna går. Hur länge kan han leka utan att få ont i 2 dagar efteråt. Konsekvenserna blir ju då att han inte kan vara ute på 2 dagar, för att han har för ont. Det vill han inte riskera.

Jag som mamma, skulle gärna vilja ha äggklockan i handen och vara honom hack i häl för att han inte ska ramla, springa, gå för fort, dessutom skulle jag med hjälp av äggklockan vilja hindra honom från att gå mer än 10 min, mäta med ett måttband eller stegräknare hur mycket han gått. Jag skulle vilka låsa fast honom vid mej för att hindra honom från att få ont.

Vem straffar jag då?? Jo honom. Och mej. Jag får inget eget liv och Zebbe kommer inte att klara av att växa upp. Ja det gör så jädrans ont att se honom springa för mycket... och sedan ha ont i 2 dagar. Men samtidigt får det mej att må så bra, när han lär sej något utav det. Hindrar jag honom från att växa som person, så hindrar jag också mej själv från att leva ett " normalt " liv.

Jag vill skydda Zebbe från allt.. Därför låter jag honom få ont ( lagom ont ) och han lär sej utav sina misstag. då ger jag Zebbe ett bra skydd i framtiden tror jag...