tuff avslutning på kvällen igår...

Igår var det sol och värme ute, hela dagen. Zebbe lekte och han njöt som en kalv på sitt första grönbete. Vi lät honom hållas ett bra tag. Men tillslut kände även Zebbe att hans gräns var nådd.

Hans assistent gav honom ett varmt bad för att mjuka upp stenhårda muskler. Zebbe kunde knappt röra sej pga värken. Efter badet så blev det stretching i massor. Dels utav assistenten och en halvtimme senare, när musklerna började göra ont igen så tog jag en omgång stretching.

Låren var som två torkade stenhårda limpor. De var stenhårda, de gick inte att få mjuka.
Vaderna stog ut som två små amerikanska fotbollar... Jag kunde kupa min hand runt båda vadmusklerna. Värken spred sej upp emot korsryggen och rumpan på Zebbe. Så att resa sej själv ifrån liggande till sittande läge i soffan var inte att tänka på.

Han fick hjälp med att hålla i sej i min hand när han skulle gå 5 meter till köksbordet. VÄäl där så hade han så ont i ryggen att han inte kunde sitta på en hård stol. Så det var bara att leta upp en liten kudde som han kunde sitta mjukt på. Något han verkligen älskade.

Aptiten var inte så stor, detta pga värken. Trots att vi lagat en utav Zebbes favoriträtter... lasange...

Efter middagen fick han mer stretching utav assistenten. Zebbe la sej halv åtta, lyssnade på musik. Fick lite mer stretching utav mej. Sen värmde jag en vetekudde som han fick ligga på. Jag la den under hans korsrygg. Han hade sin pyjamas på, så den var jag mycket noggran med att den skulle täcka Zebbes hud. Inte bra med hans hud direkt emot värmen. Bättre att värma upp kläderna som han skulle sova i. Kom på en sak igår kväll som jag ska testa sådana här gånger. Nämligen att torktumla hans pyjamas en stund innan han läger sej. Det borde ju vara så skönt att få på sej när man har ont..

På med skenor, ganska sträckta. Sen upp med benen på en vanlig kudde. Det vet man ju själv att det kan vara skönt när man har ont i ryggen. Man slappnar av lite mer.

Efter denna behandling så tog jag min egen behandling. Jag och min kära vän A, gick upp till centrum och handlade. Detta gjorde att jag fick annat att tänka på. Tårarna var nära under hela kvällen. Visst att man vet och har sett hur ont han har ibland. Men igår var det det värsta jag sett på flera månader. Det var skitjobbigt att se.

Men Zebbe själv konstaterade att han ska nog vara ute lite kortare tid nästa gång. Detta är enda sättet att lära honom sina egna gränser. Han spelade fotboll, utebandy, sprang med kompisar, klättrade i gungor och klätterställning. Det var guld värt att få se honom så lycklig. Visst han sprang inte med samma fart eller kraft. När hans kompisar kanske klättrade 20 gånger så klättrade Zebbe kanske 2-3 gånger. Men han fick vara ute med sina vänner och det är något som måste göras för att Zebbe ska må psykiskt bra.

Kanske tyckte Zebbe att det var värt det... För trots sin fruktansvärda värk på kvällen så fällde han inte en enda tår. Han var glad.. Lite nedstämd.. Lite trött.. Men lycklig. Idag när han vaknade så var värken kvar. Så M i skolan fick reda på allt hur det var igår och hon behandlar honom idag med stretching och troligen ingen utgång på rasterna idag. Zebbe höll med om att han borde vara inne idag. Får se när han kommer hem hur det har gått..

Jag själv klarade nog av mina känslor riktigt bra ändå trots graviditetshormoner och mammakänslor. Är glad över att jag lyckades hantera en riktigt jobbig situation igår. Men fan vad tufft det var...