Äntligen får vi medicin till Zebbe att ha i nödfall

Zebbes senaste fyra - 5 kvällar har varit fruktansvärt jobbiga för honom.

Igår kväll så satt jag och Assistent J och pysslade om Zebbe i nästan 1½ timme. Hon satt och läste böcker, klappade på kinden, distraherade Zebbe. Hon masserade, stretchade och försökte trösta honom. Jag hjälpte till med att varma vetekudde, bädda ner honom, stretcha, massera, sätta på skenor samt ge både Ipren och alvedon.

Det spelade ingen roll vad vi gjorde. Zebbe grät och hade så ont. Han var förtvivlad.

I morse så kontaktade jag Zebbes sjukgymnast på habiliteringen. Hon hade också på hennes senaste koll av Zebbe, känt att han har fått ökad spänning i sina muskler. Vader, låren, ljumskarna, händerna och armarna värker så mycket att man knappt får ta i Zebbe. Han är så skör just nu. På torsdag fick vi en tid ( hon föreslog även en tid imorgon, men den kunde vi inte ta ) så då ska hon känna igenom Zebbe igen.

Jag försökte även få tag på Zebbes läkare. Men utan resultat denna gång. Troligen är han utomlands. Jag blev lovad att en annan läkare, från samma avdelning skulle ringa upp mej under eftermiddagen. När klockan passerade kl 17:00 så gav jag upp hoppet. Han lär inte ringa. Men jodå.. vid kvart över sex ringde min mobil. Det var en läkare.

Vi pratade en stund. Jag fick redovisa lite kort om hur värken var förra året samt vad vi gjorde åt den då. Jag fick berätta på vilket sätt den blivit sämre och även vad vi gjort i år. Jag berättade att nu är jag så less på att se honom ha ont. Det måste finnas något för Zebbe som vi kan ge.

Imorgon finns det recept på apoteket till Zebbe. Ett recept på citodon som ska ta bort smärtan. Vi fick även ett recept på en annan medicin, som ska vara muskelavslappnande och även lite sövande.

Dessa två läkemedel får vi endast ge när det absolut inte finns en enda utväg kvar att hjälpa Zebbe. De får endast ges utav oss föräldrar eller någon annan släkting som ev ska passa honom. Men inga assistenter eller någon i skolan ska ge detta. Det är endast en nödmedicin.

Det känns så otroligt skönt att äntligen ha fått något mer att hjälpa Zebbe med. Det gör faktiskt att man orkar kämpa ännu mer med de vanliga sätten. Eftersom man vet att, funkar det inte, så har vi hjälp. Det blir uppföljning i januari om hur det har gått med medicinerna, för de kommer garanterat att behöva användas. Troligen inom kort...

Kära Tomten.... Till Zebbe så önskar jag honom en helt smärtfri morgon/dag/eftermiddag/kväll och natt. Mvh