Lugnet har kommit

Igår åkte Zebbe och hans syster till sin pappa igen. Min kväll användes till att pusta ut. Ja, de senaste kvällarna med Zebbe har varit tuffa. Men de har blivit bättre. Zebbe har lugnat sej massor sen han fick reda på att det finns medicin för honom på apoteket. Jag har inte hunnit hämta ut den ännu. Men den finns där som beredskap. Skönt.

Idag ska Zebbe med sin assistent K till sjukgymnasten. Hon ska känna på Zebbes ben och armar, för att se om det blivit någon ändring till det sämre.

Imorse halv åtta, typiskt när man har chans till sovmorgon..., så ringer min mobil. Eftersom det var vid den tiden då skoltaxin brukar komma, så antog jag snabbt att det var chauffören som ringde. Jag hann tänka att fan, nu är taxin försenad, innan jag hann svara. Jag svarade nog ganska surt i mobilen. Man är ju inte på sitt bästa humör när man blir väckt av att det ringer.

I andra änden så svarar en extremt hurtig person.. Ja, hejsan!! Jag ringer ifrån hjälpmedelscentralen. Suck tänker jag.. vad är det nu då?
Det visade sej att Zebbes extra mjuka madrass till hans säng skulle levereras idag, så de ville bara kolla att vi var hemma. Så vid tio plingade det på dörren och vips hade jag Zebbes madrass i min hand som vi beställde i förra veckan.

Nu kan Zebbe sova riktigt gott både hemma hos sin pappa och hemma hos mej. Tidigare hade Zebbe bara en extra madrass hos mej. Men den skickade jag till hans pappa igår och vi fick en lite större till Zebbes nya säng som han fått här hemma.

Så nu är det lugn och ro resten utav helgen. Koppla av och inte tänka på allt osm är kring Zebbe. Bara njuta utav Thomas, Theodor och lilltjejjen i magen. Som för övrigt väntas komma om ca 20 veckor. Tiden går fort när man har annat att tänka på....