Lite bakgrund först:
När Zebbe och hans storasyster gick på dagis så spelade de in en cd-skiva. För att barnen skulle lära sej låtarna ordentligt så fick vi hem texterna till visorna så de ( vi föräldrar ) kunde träna hemma ibland. De var ca 100 barn som spelade in skivan tror jag. Kanske mindre.
Inför luciatågen så fick de också texterna hem för att öva. Själva överraskningen för föräldrarna var ju att höra dem, se dem osv.
Förra året var vi och såg Felicia sjunga i luciatåget, när hon gick i förskoleklass. I år ser vi fram emot att få se Felicia och Zebbe i samma luciatåg.
Under alla år som jag har gått i skolan så har jag fått texterna hem för att få öva lite. Även då när jag inte kunde läsa. Under 9 år totalt som jag gått i olika musikklasser av olika slag så har vi alltid fått texterna hem för att öva. Även när jag varit med i sammanhang där man varit allt ifrån 5 - 3000 personer som uppträtt så har man alltid haft som mål att majoriteten ska kunna låtarna. Ibland har det även varit krav på att kan man inte så är man inte med. Vissa gånger har det varit krav på att åtminstonde kunna det mesta.
Jag vet att man i olika sammanhang har olika krav på framträdanden. Men jag har aldrig varit med om att man inte vill uppmuntra barn / vuxna till att åtminstonde göra sitt bästa. Förrän tills nu.
Zebbe har koncentrationssvårigheter. Ca 10 min total koncentrationsförmåga.
Zebbe har talsvårigheter. Har svårt att uttala ord och bokstäver rätt.
Zebbe har problem med minnet. Detta är inte klarlagt ännu om det beror på DMD eller något annat. Men de flesta med DMD har ett kortare närminne. Detta pga dystrofin även finns i hjärnan och det är ju det ämnet som gör allt svagare i muskler bland annat.
Zebbe är 6 år och är precis som många andra barn. Dvs svårt at sitta still :), koncentrera sej på vad man gör.
Zebbe har en enorm prestationsångest. Han vill inte göra bort sej. Vill göra så mycket som möjligt bra och som alla andra.
Zebbe är mycket mycket musikalisk och vill alltid göra sitt bästa.
Jag och Zebbes pappa har bett om att få hem texterna till luciatåget, så vi kan hjälpa Zebbe att lära sej dem. Till svar får vi bland annat att det är så många barn ( ca 100 ) som sjunger så det räcker om man bara kan refrängerna. Dessutom så delar de inte ut texterna hem, då det ska bli en överraskning för föräldrarna.
Jag tänker så här:
Barn övar och berättar hemma vad de ska göra. En del berättar allt vissa inget. Felicia har ända sedan förra året sjungit och övat hemma på låtarna. Zebbe vill göra samma sak. Han vill också kunna dem bra.
Både Zebbe och Felicia har berättat vilka låtar de ska sjunga. Felicia ska dessutom läsa en vers på luciatåget som hon har fått hem på papper för att öva på. Det var tydligen inte hemligt.
Jag anser att man ska uppmuntra barn som vill öva eller göra läxor. Dock inte ställa orimliga krav. Barn som vill ta hem texterna för att öva, då rädslan att göra bort sej är ganska stor. Ska få göra det. Zebbe tampas även med oron att han ska få ont där under luciatåget och behöva lämna det inför alla föräldrar.
Nej han kan inte läsa, men han kan vara med och sjunga med mej och hans pappa, eller storasyster. allt för att han ska få känna sej någorlunda trygg med allt.
Jag kanske tänker fel. Jag kanske måste tänka på fler sättt när det gäller detta. Hur hade ni resonerat?? Ska jag låta Zebbe bara få öva i skolan och övertala honom att ett uppträdande med skolan inte är så viktigt??
Just nu är jag känslomässigt nere på en mycket barnslig nivå när det gäller detta. Just nu känner jag att varken Zebbe eller Felicia behöver komma till skolan kl 8 på morgonen. Det kommer 100 barn då så det räcker nog för fröknarna. Felicia behöver inte träna på att läsa, då det finns så många andra som läser ändå och kan hjälpa henne om det är något.
Förstår ni hur barnslig man kan bli?? Jag kanske är den som ställer för höga krav på Zebbe. Kanske jag ska låta honom gå med en oro att göra bort sej? Kanske tänka mer som personalen. Det är ändå 100 barn som sjunger, det är ingen som märker om någon sjunger fel.. föräldrar kanske inte bryr sej egentligen om att barnen i psincip bara kan refrängerna...
Jag är förvirrad... Jag behöver lite feedback på detta... Tack på förhand...

3 kommentarer:
Hej Zebbes mamma. Jag följer din blogg med stort intresse och nu bara måste jag skriva lite, i egenskap av lärare och sjuksköterska. Att uppmuntra barn att ta ansvar, få vara med och bestämma, att få känna sig trygg i en stor gemenskap, att få göra ngt riktigt bra och känna sig stolt, det kan aldrig vara fel. Det är inte frågan om att du pressar honom, du uppmuntrar din son i ngt han är otroligt bra på. Jag känner Zebastian lite grann och upplever honom som otroligt musikalisk. Han säger själv ofta att "så går den inte" om ngn sjunger en låt falskt. Han har mkt musikaliska ärftliga gener och han älskar att sjunga och lyssna till gitarr och fiol. Varför beröva honom glädjen i att få sjunga av hjärtans lust i ett luciatåg? Han "misslyckas" med så mkt annat pga sin sjukdom så varför inte låta honom känna "yessssssss...det här klarade jag jättebra". För han kommer att sjunga allt utantill och med stor inre glädje. Han behöver dock öva en del vilket han med stort nöjd kan göra med hela sin familj samt med mormor och mammas mormor som är musiker. Jag håller med dig och jag hoppas och tror att Zebbes lärare tänker om. Jag hoppas Zebbe kan sitta skönt, vara varm och smärtfri, att hans ögon tindrar då han sjunger dessa vackra sånger med tända ljus om kring sig. Att överraska är jättebra. Men det hänger inte på texterna. Det hänger på hela sammanhanget, det stora vackra fina och Zebbes stolta ögon som säger "Det här klarade jag i alla fall". Lycka till, stå på er.
Mvh
En trogen läsare med stor erfarenhet av barn med spec behov.
Nej, du tänker absolut inte fel.. Ber man om texterna skall man väl kunna få det och de barn som inte vill visa sina föräldrar vad de skall sjunga kan ju välja det..
Förstår om Zebbe tycker det är jobbigt när han inte kan hela texten och det skall han ju ha rätt till att få träna sig till hemma..
Hoppas det löser sig och att läraren anske läser detta och ändrar uppfattning..
Kram på er
Mia
Nu har jag funderat litet! Puh!
Om Zebbe själv vill lära sig texterna, så ska han ju få hjälp med det. Men det mesta i hans ålder ska göras med lek, det stora allvaret har inte riktigt börjat ännu.
Hur många gånger fick inte jag som trebarnsmamma hjälpa till med texter och annat på hemmaplan? Det kan inte vara fel, bara kraven inte är för stora!
Bäst för Zebbe är om han får bestämma litet hur han själv vill ha det och då måste även lärarna hjälpa till!
Lycka till, Zebbe!
Ingegerd
Skicka en kommentar