Zebbe fick en mycket bra ursäkt igår. Idag är han i skolan

Zebbe är i skolan idag. Igen. Skönt. Jag hoppas det går bra för honom. Igår fick han en mycket bra ursäkt ifrån Rektorn, samt biträdande rektorn. Vi hade ett bra samtal om det som hänt. Jag hade som tur var lugnat ner mej ordentligt inför mötet vilket gjorde att jag verkligen kunde ta till mej det de sa.

Jag tror de blev förvånade över att jag och Zebbes pappa ändå var så överens med dem. Vi höll med om att det är viktigt att ha brandövning. Jag och Zebbes pappa sa även att Zebbe måste få vara med om brandövningar där han inte är i klassrummet. Så länge någon har en beredskap för att ta emot Zebbe där ute, antingen med hans ytterkläder eller en värmande filt. Vi ville inte att de skulle undvika brandövningar för Zebbes skull då han är i gympan. Bara de tänkte på att han måste få ordentligt med värme omkring sej.

De höll med om detta, och de skulle även skriva in i sin rutin att det ska finnas filtar eller liknande i gympan för just brandövningar eller om det blir på allvar. Det är ju faktiskt inte bara Zebbe som fryser rumpan av sej mitt i vintern.. Många små barn gör det.

Vi pratade mycket också om det här med särskolan. Varför de får lite undantag när det gäller brandövningar. Jag anser att det är toppen att man visar sådan hänsyn som de verkar göra. Självklart kan man inte ha brandövningar när som helst, inte med dem. Jag håller fullständigt med om det. Men sen kom det upp saker som fick mej att bli berörd ända in i hjärtat.

Förutom anledningen till att särskolans undantag berodde på att det blir oerhört jobbigt för deras kroppar att utsättas för denna stress och speciellt om de står inne i duschen, så var anledningen också att det berodde på att de blir så fruktansvärt oroliga och mår dåligt när det händer saker som inte de är förberedda på. Då frågade jag om de visade sådan hänsyn till barnen med Asperger, ADHD och alla andra bokstavskombinationer. De drabbas också massor när det händer saker de inte är förberedda på. Svaret blev som väntat nej det har vi faktiskt inte tänkt på.

Vi pratade massor om dessa barn, deras föräldrar. Jag tror jag och rektorn pratade mer om dessa barn och deras familjer än om Zebbe. För mej så kändes det så bra att få ventilera om detta, då jag bryr mej otroligt mycket om dessa barn och familjer. Det är en bortglömd grupp i kommunerna, hos habiliteringar och hos skolor.

Jag tycker att rektorn höll i ett otroligt bra möte om Zebbe. Denna blogg kom också upp... :)

Jag bad dem gå in och läsa här för att läsa om allt bra jag skrivit om skolan. De hade med sej utdrag ifrån min blogg om Zebbe till mötet. Någon hade skrivit ut härifrån, när jag skrev i onsdags och i torsdags om händelsen. Så det blev mycket prat om bloggen och dess funktion. De var oroliga över att jag bara tyckte illa om skolan. Men kollar man under rubrikerna förberedelse inför förskolestart och sedan under förskoleklass... så ser man allt bra jag tycker om skolan. Jag är fortfarande mycket nöjd.

Saker som jag fått reda på i onsdags och i torsdags visade sej tillslut att det inte riktigt stämde, tex så hade Zebbe tydligen på sej sin jacka när han sprang ut ifrån gympan, och hans fröken la en tröja/kofta över hans ben. Han var dessutom inte ute mer än ett par minuter. Detta fick mej lugnare. Jag är glad över att jag dels fått fel information utav Zebbe, att det inte stod tillräckligt i kontaktboken om hur det hade gått till. Jag är glad över att vi fick ett möte så fort med båda rektorerna. Som förklarade hur det gått till. För hade han inte fått någon hjälp där ute alls, så hade jag blivit tokig. Nu fick han hjälp.

Jag står fortfarande för att jag tycker skolan kunde ha agerat lite mer eftertänksamt inför brandövningen. Men jag är glad över att de lär sej så fort utav sina misstag. Det är trots allt inga robotar som jobbar med detta, det är människor, som även de kan göra misstag. Huvudsaken är att man lär sej något om detta. Nästa gång är det väl min tur att klanta till det.

Skriver senare idag om hur Zebbe mår. Det är absolut inget vidare och jag jagar nu hans läkare i hopp om att få hjälp. Zebbes värk är fruktansvärd och inget hjälper... Skriver mer senare...



Ps, tack snälla ni för era stöttande kommentarer, de hjälper mej framåt.. Och sen om du, Zebbes rektor kikar in här så vill jag bara hälsa dej välkommen... :) Till alla andra som läser detta och jobbar på Zebbes skola... Ni ska bara veta hur glad och tacksam jag är för ert stöd.. Tack också du som skrev ut härifrån och gav till rektorn. Jag är glad att bloggen och dess känslor tas upp...