Jag är så lycklig, men oroligt trött. Först idag så har jag insett hur mycket jobb som jag har lagt ner på Zebbe. Vi har fått beviljad assistans utav försäkringskassan. Vi ansökte om ca 40 tim i veckan. Vilket jag absolut inte trodde att vi skulle få.
Jag fick rätt. Vi fick inte ca 40 tim / veckan. Vi fick mer. Försäkringskassan la till ca 26 timmar till i veckan, så vi fick beviljat runt 66 timmar i veckan, personlig assistans.
Jag är så glad. Jag finner inga ord. Samtidigt som jag känner en sorg. Min son behöver personlig assistans. Jag har papper på det. Efter att ha tampats med min sorg och oro kring Zebastian i över 1 ½ år, så känner jag idag att det verkligen varit värt det. Idag fick jag rätt. Idag kan jag visa alla.. Han har en sjukdom som är svår att förstå sej på. Men en tillräckligt svår sjukdom som gör att vi ska få hjälp nu ca 66 timmar i veckan med Zebastian.
Jag känner glädje, jag känner en enorm sorg. Jag har ett handikappat barn. En son som behöver personlig assistans.
Jag hoppas jag genom min ansökan om assistans ska få fler att ansöka om det. Våra barn har ett stort behov av omsorg, de behöver mer hjälp än man tror. Tänk om jag hade jobbat samtidigt under dessa månader. Heltid samt heltid och lite till för Zebbe. Inte konstigt att jag för några månader sen höll på att krevera utav trötthet, när jag testade att jobba 8 timmar i veckan. För mej blev det arbetet en övertid. En enorm övertid. Då jag faktiskt har tagit hand om Zebbe, enligt försäkringskassan och deras beslut.. över 60 timmar i veckan.
Det värsta är över just nu. Vi har fått assistans. Mycket assistans. Dessa timmar får inte läggas under skoltid. Enbart efter skolan, eftermiddagar, kvällar och helger. Vårt liv komemr att se annorlunda ut hädan efter. Äntligen får jag tillbaka min mammaroll till Zebbe. Någon annan kommer att stretcha, massera, sätta på skenor mm inför natten. Jag kan efter det gå in till honom och säga god natt min älskling, sov gott. Mamma älskar dej.
Självklart kommer jag att göra massage och stretching hädan efter också. Men nu har vi hjälp och någon annan kan avlasta mej och göra det.
Jag finner inte ord just nu för hur jag känner. Bara en enorm lättnad och en enorm sorg. Äntligen får han hjälp. Och Zebbes familj också.
Det blev beviljat....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Grattis till ett bra beslut! Vad skönt, även om jag förstår att det känns dubbelt...
KRAM
Så underbart att ni får hjälp! Jag har hört så många som känner att de äntligen får njuta av att vara föräldrar när de får assistans. Hoppas verkligen att ni också kommer att känna så!
Vi kommer ju också att ansöka men än är Emil så liten så jag tror att vi väntar ett tag. Förstår precis det där du skriver om att det är dubbelt. Man blir så oerhört ledsen när man inser hur mycket hjälp ens barn faktiskt behöver.
Kram till er och trevlig helg!
Men du vad skönt!
Och tänk också på att du utöver att kunna vara mamma igen åt Zebbe, så kommer du att kunna vara mamma åt dina andra barn, du kommer att kunna njuta av din graviditet, du kommer kunna vara en god sambo, du kommer framförallt att kunna ägna dig åt dig själv emellanåt, för att ladda batterierna till att vara allt det andra. Glöm inte den biten!
Stor kram till dig och din familj :)
Gissan
Jag förstår att det är en tudelad känsla. Men tänk så här: Oj, vad mycket energi och ork du ska få över nu till att vara ännu mer bara mamma till alla dina barn. Jag tycker att det är kanonbra. Och tänk om det faktiskt blir så att du får ork och energi över till Mia också. En ny värld Mia, en ny värld...
Kram lisa
Inte dåligt att lyckas med Försäkringskassan och att det gick så bra! Mer än ni trodde!
Det är bara att gratulera! Skönt att det belönade sig, du har jobbat sååå hårt för det!
Tänk om du skulle ta och andas litet nu! Sänka axlarna och tro på att det ska bli bra!
Kram på er!
Ingegerd
Jag förstår dina tudelade tankar, men det kommer att bli kanon tror jag, för er alla.
KRAM
Hej
Jag kikade in här via hunungpojken. Vill säga grattis till assistans och lycka till! Och så undrar jag när bf för knytet i magen.
Kommer snart tillbaka och kikar in här igen.
Kram Jenny
Kikade in via Gissans blogg och vill gratulera så mycket till assistansen. Och vad skönt med en mamma som har så kloka tankar, att du använder assistansen för att få tid till att bara vara mamma till Zebbe! Finns så många som själv väljer att vara assistenter och då inte får någon avlastning och det blir svårt att hålla isär sina roller som assistent och som förälder. Viktigt att bara få vara mamma o pappa också! Kram från Norpan
Vad skönt att ni fått assistans - och så många timmar. Försäkringskassan får ju så mkt kritik så det hade ni knappast väntat er?
Håller tummarna för att ni får en assistent som alla ni trivs med och att det fungerar kanon. Du är en fantastisk mamma!
ville bra titta in o säga grattis!!!
Skicka en kommentar