Han kom hem idag ifrån skolan. Berättade med ett litet barns ord om hur dagen varit. Igår rakade vi honom, eftersom det var skolfotografering idag. Jag frågade Zebbe vad fröken tyckte om att han klippt sej. - Mamma, det är inte viktigt. Jag tycker om det.
Han fick mej tyst. Han har rätt. Min lilla kille på snart 6 år är stor. Han tänker i ett litet större perspektiv. Ända tills hans storasyster kommer hem.Då faller han tillbaka till dagis nivå. Det gör förresten hans syster också. De spelar uno tillsammans. Och de kan inte reglerna ngon utav dem, men båda tror att de kan det.
Jag gör dem uppmärksamma på att det går inte att skrika sej till rätt regler. Man måste prata. Normalt. Zebbe bara ler. Ler och glittrar med sina ögon. Han lägger huvudet på sne.. och säger. Mamma jag kan det här.. Jag har rätt..
När det gäller Zebbe så finns det inte en chans för mej att få honom att förstå att han har fel. Han bara ler. Jag tror att han är fullt medveten om att han har fel. Han tycker bara om att provocera sin syster.. Vilket hon också alltid går på.. :)
Allt slutade dock med att Felicia vann spelet och Zebbe blev sur och menade at hon hade fuskat. Resten utav dagen nu, så är det uno förbud i vårt hem. Efter en halvtimmes gap och skrik om vem som har "rätt" så fick jag nog. Imorgon får de en ny chans... De accepterade mitt beslut...
Det är skönt med de här dagarna då Zebbe är som vilken 6 åring som helst. Jag njuter då..
Ps. Jag tillhör statistiken nu... det var den nya infuensan... Och jag är frisk nu!!!! Jippie
1 kommentar:
Här hemma har vi spelat Uno hela sommaren. Verkligen ett toppenspel men lätt att bli osams ;-).
Förstår att det är underbart de dagar Zebbe får vara som en "normal" kille.
Kram
Skicka en kommentar