Tankar dagen efter beskedet.. och om mej själv...

Tack gulliga ni för era snälla omtänksamma kommentarer.

Jag lovar att jag ska ta hand om mej själv också. :)

Inatt har jag bara drömt positivt om Zebbe. Jag vaknade också utan illamående. Gissar att nervositeten över att det snart skulle lösa sej, har påverkat hur jag mår också.

När jag vaknade så kunde jag inte låta bli. Jag vet det är inte mitt jobb, men jag testade att göra ett schema. Jag var tvungen att få fundera på papper hur det eventuellt skulle kunna se ut. Jag insåg då, wow vilken hjälp vi kommer att få. Jag satte ut tider i veckorna, och på helgerna. Vi kommer att ha hjälp under Zebbes alla vakna timmar. Skönt.

Jag funderar mycket på om man ska ha en dag själv på helgerna, men jag tror inte att jag kommer att orka det. Om ett år så kanske det går. Men nu så funkar det inte. Jag måse som sagt komma ikapp mej själv, barnen och med min sambo. Sen lär jag ju inte bli piggare några månader framöver. OM vi nu fullföljer graviditeten.

Där kommer min nästa stora nervositet som jag har just nu. På torsdag ska vi göra ett moderkaksprov och sen tar det ca 1 vecka innan vi får svar på om knytet har samma sjukdom som Zebbe. Om knytet är friskt, så kommer vi att berätta för barnen samma dag som vi får beskedet. Fram till dess så får de inte reda på någonting. Men det börjar bli svårt at dölja för barnen, när de ser att jag äter, spyr, äter igen osv.. De frågar massor om barn och syskon.. Men de har ine frågat om jag har en lien i magen.... Men de tittar mycket :) Någon gång i mars/april så är det nog beräknat till.. Det är än så länge lite osäkert vilken vecka jag är i. Hoppas få bättre svar på torsdag ang det.

Idag blir det vila för min del och Zebbe är ute och leker. Hans kompisar springer runt i t-shirt och mysbyxor. Zebbe springer runt i fodrade täckbyxor, T-shirt, polotröja, tjocktröja. Och vi är bara i mitten av september. Suck... jag lider med Zebbe...

Ha en trevlig helg alla som läser

Mvh