Storasyster Felicia var också trött efter i lördags..

På vägen hem i lördags så såg vi på Felicia hur känslomässigt trött hon var. Ögonen höll på att falla ihop på bussen. Hon var trött. Mycket trött. För ett ögonblick så funderade jag på om det var rätt av oss att ta med henne. Kanske ger vi henne för mycket att tänka på?? Kanske har vi låtit henne bli lite för involverad i Zebbe?? Kanske skulle hon må bättre av att inte vara med på sådana här träffar..??

Men så tänkte jag på vad barnpsykologen nämnde under dagen.

Syskongrupper, delaktighet, att få tid med sina föräldrar, förklaringar och möjlighet att få ställa frågor... Det är saker som är viktiga för syskon. Jag slog snabbt bort mina funderingar på om jag gjort fel.. Jag bestämde mej för att lita på min magkänsla om att detta är vad Felicia behöver.

Jag och Thomas försökte prata med Felicia på bussen om vad hon tyckte om dagen. Tråkig, trist, inge kul alls, var svaren vi fick ifrån henne.... Spelade ingen roll att hon hade skrattat massor under dagen.. Allt hade varit tråkigt.

Thomas och jag tittade på varandra och vi sa tyst till den andra, det är en hård fasad hon har...

När vi kom hem, så bestämde vi oss för att Felicia behövde lätta på trycket. vi var tvugna att få henne att börja gråta. Felicia stoppar allt i magen och sticker man inte hål på bubblan så fastnar den inuti henne. Undrar vem hon är lik??!!!! suck.... alltför lik mej... Men som tur är så fattar jag ju då vad jag måste göra. Så direkt när vi kom hem, så satte vi oss vid middagsbordet och började prata om allt som varit under dagen. Det tog ca 5 minuter sen satt Felicia i min famn och grät. Hon behövde det verkligen...

Hon grät och jag svalde mina tårar för tillfället... Hon tittade på mej och frågade om psykologen ( hon sa hennes namn ) jobbade kvar på habiliteringen... Ja, sa jag, det gör hon. Vill du prata med henne?? Ja det vill jag svarade hon.

Idag har jag pratat med kuratorn som håller i syskongruppen som Felicia går i på tisdagar. Hon lovade att hålla ett öga på Felicia ikväll under grupptiden. Hon skulle även be psykologen att ringa upp mej imorgon. Tyvärr fick jag också beskedet att hon slutar sista maj... Attans.. Felicia som gärna väljer att prata med henne.

Jag är glad över att Felicia redan nu som liten kan, vill och vågar prata med någon annan än hennes föräldrar. Det kanske gör att hon vågar ställa alla frågor som hon vill men kanske inte vågar göra till oss. Då kan hon ändå ventliera med någon... istället för att stoppa allt i magen...