Det upp och ner vända V:et

Förnekelse ända tills man överbevisas... Ja, så har jag känt mej de senaste dagarna. I helgen så uppenbarade sej det upp och ner vända v:et. Jag ville inte tro att jag såg det. Jag ville inte se att Zebbe ändrade sitt sätt att resa sej upp. Jag ville inte se, för att det innebär en försämring. Jag vill inte se den komma.

Idag såg vi den igen. V:et, som gör att Zebbe kan resa sej bra. Men ändå ville jag inte se det. Så jag förnekade det. Det visste jag om att jag gjorde. Jag tänkte att känslorna kommer när de kommer. Och nu kom de...

Läste på Sigges sida om Duchennes förlopp... mycket lärorikt... där beskrev man bla vad som ibland händer barn mellan 6-9 år. Ja, de beskrev de andra åldrarna också. Men eftersom Zebbe blir sju i höst, så kunde jag inte låta bli att läsa där först. Där står det om V:et.

Jag blev berörd. Ja, Zebbe har blivit lite sämre. Inte mycket. Men just pga att han reser sej på ett mycket annorlunda sätt, så är det dags att kalla in sjukgymnasten igen. Kanske är det något i stretchingen vi måste ändra på. Vore skönt om det gick att skjuta lite på detta förlopp.

Det upp och ner vända v:et... nu är det här.. för att stanna??? vet inte... hoppas inte det... suck