Frille... Ja,, vad säger man... "(&=&¤!(=&"/= säger jag just nu...
Sista dagarna så har han gått helt underbart ute med Thomas. Det har funkat alla gånger. Så jag tänkte att eftersom han har mognat lite under vintern, så är det ju inga problem för mej heller att gå ut med honom. Så igår eftermiddag tog jag en kort promenad och han funkade med mej också. Gick jättefint och drog knappt något.
Idag var jag tvungen att gå med honom eftersom Thomas är borta. Efter sista tidens toppen promenader så såg jag verkligen fram emot att få gå med honom i solskenet. Han är relativt nyduschad och väldigt fin, så jag kände mej verkligen så laddad att gå med honom.
Han gör både nr 1 och 2 och går så fint i sitt sele. Går fot bredvid mej och tittar bara på andra som går förbi. Jag njuter verkligen. MEN!!!!
Helt plötsligt hoppar han upp på mej och ska busa!!! Vart kom det ifrån?? Vi gick ju och njöt i solskenet nyss ju!! Jag får honom att sätta sej, han tittar på mej, suckar till och visar alla tecken på att lugna ner sej. Jag väntar en kort minut, sen går jag. Och han går fot... 3 steg.. sen upp igen och ska busa. Jag tar ner honom på marken, tyvärr i en vattenpöl som jag inte såg, men han låg stilla och kapitulerade. Vi började om denna procedur 5 gånger innan han gav upp. Sen gick han toppen igen. Tills vi nästan är hemma, vips så är han uppe på mej igen, men denna gången lyckades han riva mej på magen.. inte skönt..
Så ner på marken och invänta hans signal om att han gett upp. Den kommer, han suckar djupt och slickar sej om munnen, vänder sej även till ryggläge. han kapitulerar totalt. Vi går sista biten hem jättefint. Och så fort vi kommer innanför dörrarna, så räcker det med endast handtecken för att visa vad jag vill. Inomhus är han felfri.. Men utomhus så är det en bit kvar.
Nu sover en trött hund på köksgolvet, svart av gegga på ena sidan. Jag sitter i soffan med ett rivsår på magen och lite sammandragningar. Inga fler promenader med Frille förrän lillasyster är ute.. Sen jäklar ska hunden få gå. Tills han kan :)
Det roliga är att är Zebbe med i sin rullstol eller minicrosser, eller Theodor i sin vagn, så följer han deras åksätt hur bra som helst, dem ser han som ledare. Men inte mej ännu.. Men det kommer. Han är ju bara 1 år och vi har inte hunnit träna honom som vi vill ute..

2 kommentarer:
Han har nog kommit i trotsåldern.De kan vara hur duktiga som helst och så plötsligt testar de alla möjliga tilltag och verkar ha glömt det mesta av sina gamla kunskaper. Fortsätt att vara bestämd så går det över.
Kram
Faster
Ja se unghundar är som barn.. Men han lär sig nog snart bara ni är bestämda.. Tycker det är bra att han går bra när barnen är med, en kanonstart..
Ha nu en bra lördag..
Kram Mia
Skicka en kommentar