Det löste sej...

Det löste sej, troligen... Zebbes pappa och jag hade ju först bara kontakt med lärarna ang sångerna, via Zebbes kontaktbok. Men Zebbes pappa bestämde sej för att gå enr till skolan och prata personligen med dem samtidigt som han hämtade Felicia på fritids i fredags. Vi anser alltid att det är bäst att prata personligen med folk. Då får man mer sagt :) Men i början gör man ju alltid ett försök med kontaktboken.

Zebbes pappa förklarade varför det var så viktigt för oss att få hjälpa Zebbe. Zebbes lärare förstod mycket mycket bättre hur vi tänkte. Hon lovade att skicka med texterna på måndag eftermiddag.

Det känns så skönt. Själv blir man ju alltid orolig att det är man själv som blir hemmablind när det gäller ens barn. Jag har tänkt mycket på om jag skulle reagera på samma sätt om det gällde Felicia. Har dock inte kommit på något svar. Ibland känns det som att man kanske kräver för mycket utav folk runt omkring, därför att jag hela tiden tänker på Zebbes grundsjukdom. Hade detta gällt Felicia så kanske jag hade reagerat annorlunda. Jag kanske hade köpt hela iden om att även låtvalet skulle vara en överraskning. Jag vet inte.

Men nåja. Det är skönt att använda bloggen till att ösa ur sej alla tankar och snurriga funderingar. Speciellt innan man pratar med berörda personer. Tänk om jag hade öst ur mej alla snurriga och ibland även knasiga ideer för alla jag möter!!! Alla skulle tro att jag var mer knasig än jag är. Nu får jag ju möjligheten att någon dag senare gå tillbaka till mina inlägg och läsa vad jag skrivit. Samt även läsa era tankar och kommentarer. De hjälper mej mycket i mitt tänkande.

På så sätt får jag en mycket bättre dialog med berörda personer sen när det väl gäller. Jag avskyr att vara snurrig i mitt tänkande om det är något viktigt att prata om. Jag vill veta innan vad jag tycker och tänker, så att jag kan klart och tydligt förklara hur och varför jag vill genomföra vissa saker.

Hoppas ni får en trevlig andra advent i helgen.

Kram från