Bakdaterad ytterligare 2 veckor, det blev inget prov

Idag fyller Zebbes lillebror, Theodor 1 år. Det är otroligt vad tiden går fort.

För ett år sedan så föddes det också 2 små söta flickor, men dock alldeles för tidigt. Idag lever de ett härligt liv med mycket bus bland molnen. Mina tankar går idag till Mamma Melissa. Tryck här för att komma till hennes blogg.

Som jag skrivit tidigare, så är det mycket tack vare henne som jag vågat öppna upp mej själv och skriva om Zebbe. Jag tänder ikväll 2 små rosa ljus till Melissas små flickor.

Idag var det dags för det hemska moderkaksprovet. Om det var hemskt?? Nej, verkligen inte *skratt*
Jag och min kille kommer till sjukhuset. Nervösa som 17. Vi har legat sömnlösa hela natten, oroliga för provet. Inte för svaret. Vi pratar med läkaren som ska göra provet. Han verkar lugn och ger ett mycket proffsigt intryck. Han släcker ner i rummet, jag lägger mej på britsen och vips så har jag fått den mycket kalla gelen på magen. Vi får se barnet. Som lever rövare där inne. Sparkar och viftar med händerna. Om det beror på att vattnet guppar, eller om h'n har roligt där inne vet jag inte, men roligt ser det ut. Läkaren är tyst och tar ett mått på barnet. Jaha, säger han. Idag blir det inget prov.

VA!!!!!! inget prov tänker jag. Han förklarar vidare.. Jag är i vecka 9, ( men på fotot vi fick står det 10+0 ) och då är det för tidigt att göra provet. Vi är välkomna om 2 veckor igen.

Så när jag var på mödravården för att kolla vilken vecka jag var i, då bakdaterade läkaren mej med 2 veckor. Idag gjorde denna läkare samma sak. Så nu har jag backat totalt 4 veckor sedan jag fick ett positivt graviditetstest... Suck. 22 april är det enligt dagens beräkningar ( enligt fotot ) dags. Trodde faktiskt att när man är gravid så går veckorna framåt och inte bakåt..

Så nu sitter jag här, lättad, besviken, arg, ledsen. Jag ville verkligen få det gjort idag. Men nejdå. Om två veckor är det dags igen.

När det gäller Zebbe, så har det inte hänt något speciellt denna vecka. Han är hos sin pappa nu. Zebbe är mycket glad över att få nya assistenter, men mycket mycket ledsen över att hans avlösare måste sluta. Hans separationsångest är stor. Fick brev igår ifrån försäkringskassan. Det slutgiltiga beskedet blev 61 timmar i veckan. Inte 66 som hon trodde i fredags när jag pratade med henne. Men jag är lika glad ändå!!!!!!!