Vovven berättar om sin relation till Zebbe

- Hej, vad heter du?

- Jag heter Vovven, jag är Zebbes bästa vän.

- Du ser ut att vara väldigt omplåstrad, vad har hänt?

- Jag har varit med om allt som Zebbe har. Ni vet, en hund är ens bästa vän, och vänner ställer upp för varandra...

- Kan du berätta lite om vad ni har gjort tillsammans..

- Vov, visst.. Jag menar ja visst.

- Som du ser så är mina knän omplåstrade. När Zebbe var liten och gick på dagis, så ramlade han massor. Han fick ha hjälm på sej för att skydda huvudet. Han skrapade upp knäna så mycket att man bara såg kött och blod tillslut. Han och jag var hemma ifrån dagis i två veckor för att läka hans knän.

-Oj, vad jobbigt. Men syns det något nu på Zebbe?

-Nej, han fick inte ett enda ärr efter de stora såren. Såren var ungefär 1 decimeter breda och långa. Mycket på en 2 åring.

-Ditt huvud ser väldigt omplåstrat också. Liksom din nos, vad hände då?

-Jo, Zebbe hade när han var runt ett år, massor med öroniflammationer. 15 stycken tror jag att det var. Han har opererats 2 gånger och fått rör i öronen. När den sista operationen gjordes, när Zebbe var runt 3½ år, så tog de även bort en liten körtel i hans näsa. De trodde att det skulle utveckla hans tal mer då.

-Det sitter en klisterlapp på din mage, och du har plåster på dina armar. Har Zebbe gjort något där med??

- VOV, det har han. Ursäkta skallet, ibland kommer det bara...

-Ingen fara, fortsätt berätta...

- Jo, klisterlappen sitter på hans hjärta. Han har kollat sitt hjärta en gång med ultraljud och sen fick han även ha sådana klisterlappar på sej, när han skulle sövas inför operationer. Vi fick ett kort på hjärtat, men Zebbes matte, heter det matte i människovärlden också??

- Nej, hans mamma, menar du??

-Ja, just det. Hans mamma har inte hunnit scanna in det. Han har också ända sedan han var liten tagit massor med blodprover.. Han och jag brukar förklara för personalen hur man ska ta blodprover. Vi är experter på det.

- Det verkar som att ni har varit med om mycket..

- Ja det har vi. Men jag kommer fortsätta hjälpa honom. Så fort han måste göra något så gör jag det med. Även om det gör lite ont i pälsen. Men det är det värt, för jag älskar Zebbe.

- Tack för att jag fick interjuva dej Vovven.

-Vov Vov, det var så lite så. Jag har en bild på oss när vi precis har gjort klart den andra öronoperationen, vill du ha den och visa Zebbes läsare??

-Oj, ja tack vad snällt...