Gul leksaks buss

För några dagar sen gjorde jag om i Felicias rum. Efter samtal med lilltjejjen, så bestämde jag mej att hon och Theodor ska få dela rum. Hon blev överlycklig.

Jag har sparat en massa leksaker ifrån Zebbe, som nu passade bra att ta ner ifrån förrådet.

Det var med glädje som jag gick upp till förrådet, för att ta fram kartongen med Zebbes gamla leksaker. Vad kul tänkte jag. Roligt att få se alla leksaker som Zebbe haft. Glädjen blev dock inte så stor. När jag klev in i Theodors blivande rum så satte jag mej på golvet. Öppnade kartongen med Zebbes stora plastbilar och flygplan. Genast kände jag hur tårarna började fylla mina ögon. Jag mindes... Jag mindes...

Jag och Zebbe satt på golvet i vardagsrummet. Zebbes pappa hade precis flyttat ut ifrån vår lägenhet. Jag satt där med Zebbe och hans syster. Vi lekte med Zebbes skolbuss och flygplan. Jag tittade på mina små stjärnor och tänkte för mej själv, hoppas de inte tar sådan stor skada av att deras föräldrar bor på två olika ställen. Hoppas de blir lyckliga ändå.

Jag mindes även Zebbes små händer som greppade tag om leksakerna och han låg på mage och lekte. Det gjorde han ofta. Helt plötsligt så störs mina minnen av att Theodor kryper in i rummet. Han är så lik Zebbe. Det är nästan obehagligt. Just då kändes det så. Det var som att jag flyttades tillbaka till stunden med barnen för några år sedan.. samtidigt som jag såg Theodor framför mej. Jag torkade tårarna, log. Jag tog upp Theodor i famnen och pussade på honom. Jag hoppas Zebbe blir en fin vuxen man. En lycklig man.

Jag inser att tiden går så fort. Man glömmer. Men det kan räcka med en gul leksaks-skolbuss, för att minnena som man trodde man hade glömt, ska komma fram igen. Tiden då Zebbe var liten, är som en gråzon för mej. Jag minns nästan ingenting. Det är jobbigt, men ibland dyker minnena upp. Ibland blir jag glad utav dem, men ibland så blir jag ledsen. Ledsen för att tiden går så fort, och jag har inte njutit utav Zebbe förrän nu. Det är nu jag tar vara på det vi gör. Synd att jag inte gjorde det tidigare. Jag tog för givet att barnen skulle leva längre än mej. Jag tar inte saker för givet längre. Speciellt inte att barnen ska leva längre än mej...