Det känns som att man avslutar våren med en känsla av att nu är allt klart... Sen kommer hösten och nya utmaningar väntar. Det tar liksom aldrig slut.
Många säger till mej, måste du göra allt?? Måste ni ha alla möten? Går det inte att skippa några??
Nej, jag kan inte låta bli att göra det bästa för min son. Eftersom jag älskar honom, så vill jag inte leva med en känsla, att jag inte gör allt för honom.
Jag skämmer inte bort honom, men när det gäller möten med vården, skolan, och allt annat som vi har möten om. Så vill jag inte skippa det. Tänk om jag skulle råka missa något... jag vill veta, jag vill lära mej, jag vill göra det bästa för min son.
Ja, ibland är det lite för mycket. Men det är värt det. Jag ångrar inte ett enda möte.. Jo, förresten... Ett möte med Zebbes logoped, då hon kallade hans talsvårigheter för lyxproblem. Då ångrade jag att jag slösade vår tid hos henne. Men annars har alla möten gett mej någonting.
Det jag däremot tänker på inför hösten, är att lägga så många möten på en dag. Inte på veckans alla fem dagar, som jag faktiskt har gjort under förra hösten och denna vår.
Jag går på alla möten som jag vill och jag längtar efter den dagen jag går på ett möte med Zebbes läkare, som just under det mötet säger - Vi har hittat ett botemedel som passar din son.
För just idag, just denna tid, så tror jag att den dagen kommer. Idag hoppas jag. Imorgon kanske jag tappar hoppet, då måste jag gå på ett möte, för att få igång hoppet igen.
Idag har jag hopp... idag har jag Zebbe hos mej. Imorgon kanske jag tappar hoppet, men jag har ändå Zebbe kvar hos mej. Jag har många dagar framför mej att krama honom. Jag tänker njuta utav varje dag med mina barn. Både bonus och biologiska... Det kanske kommer en dag då jag inte längre fysiskt får njuta av dem. Speciellt för Zebastian, så vet vi idag att den dagen kommer.
2 kommentarer:
Jag förstår dig precis! Du gör allt du kan, orkar och förmår för lille Zebbe, som behöver någon som inte ger upp för honom! Han behöver dig så väl!
Mammor kan bli tigrinnor när det gäller hennes barn! Du har många väggar att kämpa emot!
Hoppas du orkar! Kram!
Ingegerd
Hej vännen. Såg att även ni nu sett Zebbes vänstra hand, ja, det började lite smått redan i våras. Hoppas ni får ett möte med läkaren snart. Vi sågs i helgen och kramarna jag får av alla barnen och dig värmer så gott...Du har en sån fin familj Maria och jag längtar tills vi ses igen. När mötena drar igång igen, säg till...du vet var jag finns. Älskar dig.
Zebbes mormor
Skicka en kommentar