När man sitter och tittar igenom alla kort som man har på barnen, så inser man hur fort tiden går. Det här kortet togs för bara 6 år sedan. Det känns som en hel evighet. När jag tittar på kortet så känns det som att det var minst 20 år sedan.
Jag minns Zebbes första år med glädje. Jag minns hur glad man var att man fått två friska barn. En tjej och en kille.
Här är Zebbe endast 3 dagar gammal. Felicia är 17 månader. 2 friska barn, vad vi visste då. Tänk om man hade vetat vad Zebbe hade... Då hade jag nog lagt manken till och tagit mera kort. På Felicia har jag hur mycket kort som helst. Medans jag från Zebbe inte har många alls. Tråkigt, för just nu hade jag behövt dem för att kunna titta tillbaka och känna den glädjen över att ha en son, en Zebastian som är min... En frisk och glad kille. Just nu ser jag bara en sjuk Zebbe som för varje dag behöver hjälp med något mer, medans jag på Felicia ser allt som hon för varje dag klarar av själv.
Jag vet att Zebbe också gör saker men inte i samma takt, man ska ju inte jämföra... Men när man ser hans nya lillebror Theodor sitta i badkaret med Zebbe, och man ser hur lika de är. Men att Theodors ben, redan nu är nästan lika tjockt som Zebbes ben, då inser man hur tunn och skör Zebbe är. Zebbes ben borde vara dubbelt så tjockt som en 9 månaders...
Jag måste lära mej se den friska Zebbe, kanske det hjälper till att han börjar i förskoleklass. Han lär sej räkna, skriva osv... Då kanske jag vågar ta mera kort... Jag vågar inte just nu.. helt plötsligt sitter man fem år senare och inser att tiden gått så fort.. Jag vill att tiden går långsamt, så jag hinner njuta av honom... Alltså har jag svårt att ta kort på honom nu.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar