Tack för era gulliga kommentarer... Även om det trasslade till sej lite med stavningen.. :)
Jag är förvånad över hur mycket man faktiskt tänker på Zebastian. Visst att man älskar honom och han är ju min son, så självklart finns han i tankarna.. Men som idag när jag gick på en marknad.. Så fanns mina tankar ändå hos Zebastian, vart kommer han fram, vilken väg skulle vi ha fått tagit där?, vad trött han skulle ha varit, hur hade man löst den här situationen?? Ja, massor med frågor och ibland fick jag även svar när jag gick där och funderade själv...
När jag tänkte på mina övriga barn, som inte heller var med på marknaden, så var det mest å det där skulle han/hon gilla, en bra födelsedagspresent.. Men med Zebbe var det andra saker jag hellre hade velat tänka på. tex Wow, den där leksaken skulle han gilla.. Inte - hur skulle han ta sej in på den här resturangen...
Jag inser verkligen att jag periodvis har svårt att tänka på Zebbe, som Zebbe. Väldigt ofta rusar mina tankar så här, Zebastian och hans sjukdom... Det är fel, jag vet.. Men det kommer jag inte på förrän efteråt... På torsdag ska jag till samtal och kris mottagningen för att få hjälp att verkligen komma hur den här svackan jag har. Jag måste bli "normal" igen... Och njuta här idag. Just nu ser jag bara framtiden so väldigt mörk. Zebbe är inte allvarligt sjuk ( ännu ) men det kommer och jag vet inte hur jag ska hantera det.. Jag har redan fastnat i framtiden..
// Mia
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag vet inte om jag är beredd att hålla med dig om att du tänker fel... för alla våra barn är olika individer och behöver olika saker... om Zebbe inte kommer in i en viss affär så uppstår det ju vissa känslor hos honom och genom att se ut bra lösningar så kan du underlätta hans vardag... vilket är vad han behöver. Kanske behöver de andra barnen andra saker som gör att du tänker som du tänker...
Och nog tänker du på att Zebbe skulle gillat en viss sak eller maträtt eller vad det kan vara, även om det inte är det första... för första steget att han skall kunna få möjligheten att uppskatta saken eller maträtten är att han kan komma in på stället.
Så jag tycker inte att du tänker fel (även om jag kan förstå hur du menar) -utan att du tänker på dina barn som olika individer med olika behov -vilket de också är:.))
Skicka en kommentar