Zebbe älskar att sova. Eller...så älskar vi när han sover just nu...
när ska vi? vad får jag? när ska vi äta? vad får jag göra ikväll när jag ska sova? Vad får jag göra i morgon när jag vaknar..?? osv osv...
Massor med frågor.. JÄMT!! Men han är mysig ändå,.. Men det kan bli lite för mycket varför eller får jag, eller ska vi, ska jag... ibland..
Appropå frågor och sova..
Jag håller på att försöka få en höj och sänkbar säng utav habiliteringen. Idag fick jag ett mail där de ville att jag skulle utveckla varför jag tycker att Zebbe behöver det.
Så återigen så måste man sätta sej ner och tänka efter vad det är han inte kan, vad han har för problem och återigen så måste man motivera varför ens son behöver saker.
Det är kanske inte självklart varför jag anser att han behöver en sådan säng.. Men jag har mina skäl. Orkar dock inte skriva dem igen. Räcker med en gång idag.
Det är tufft att så ofta behöva berätta vad han inte kan, hur dålig han är och på vilket sätt han kommer att bli sämre. Det är så sällan man får berätta vad han är bra på..
Idag mötte jag dock en utav Zebbes gamla dagisfröken. En kvinna som hjälpte oss mycket och som var med under hela tiden då det var som tuffast för oss. Jag kunde ringa till dagis och berätta hur ledsen jag var och att jag behövde en halvtimme till för mej själv för att samla mej. Det var inte några problem. För att återgälda detta så lämnade jag honom oftast en halvtimme senare dagen därpå. Eller hade honom hemma helt.
Hon frågade naturligtvis hur det var med Zebbe och jag fick då chansen att berätta hur bra det gått för honom i förskoleklass. Jag kände mej stolt. Jag var lycklig och fick berätta hur duktig han är. Hon frågade inget om ifall han blivit sämre eller så.. Vilket jag uppskattade enormt mycket idag. För idag ville jag vara glad och inte behöva tänka på vad han inte kan.. Även om det inte riktigt blev så eftersom jag var tvungen att svara på mailet till habiliteringen nu ikväll.
Även om jag oftast inte har problem att berätta för folk hur han mår osv, så har man ibland dagar då man bara är less på skiten och inte vill prata om det.
Och idag var en sådan dag.
Läs gärna på http://www.vardagsfamiljen.blogspot.com/ om varför det var en sådan speciell dag idag :)
Tack för att ni läser
Mvh
1 kommentar:
Jag förstår hur du känner med att behöva skriva det som han inte kan eller om hur det kan försämras :-( Jag har ju jobbat som PA med samma tjej nu i 11 år och de första 9 åren bodde hon ju hemma.. Och eftersom man ändå jobbar så nära familjen så hände det att hennes mamma och jag satt tillsammans och formulerade dessa brev till hjälpmedel, färdtjänst osv.. Jobbigt även för mig men samtidigt kunde jag stötta mamman i det hela..
Man får tänka att det faktiskt finns de som försöker utnyttja tex att få en ny säng som inte alls behöver det, så det är ju bra att man får skriva varför.. Och vad jag kan se genom att bara läsa din blogg så skulle det underlätta både för Zebbe och alla er runt omkring honom med en sådan säng.. "Min tjej" har en sådan och utan den hade vi knäckt ryggen och hon hade inte kunnat hjälpa till när hon skall i och ur den..
Ha nu´ändå en bra dag..
Kram till er alla..
Mia
Skicka en kommentar