Är det nu jag ska kontakta media???

Nu är jag arg, upprörd, ilsken och riktigt riktigt heligt förbannad. Inte bara för Zebbes skull utan även för alla andra barn som inte har samma möjligheter som "vanliga" barn.

Ni som följt bloggen ett tag vet ju om mina tankar ang cyckel. Har nu fått svar ifrån Zebbes underbara sjukgymnast. Det är inte henne jag är sur på. Hon är helt underbar. Men nu är det så här.

HjälpMedelsCentralen ger bara ut cyklar till dem som kan cykla själva. Detta kan inte Zebbe längre. Alltså bad jag sjukgymnasten kolla upp om HMC hade cyklar som 2 kunde ta sej fram på. Det har de inte. Enbart till dem som kan cykla själva. Det finns cyklar med en motor på, men de är så tunga så dom kan inte Zebbe använda.

Han har inte cyklat på sin cykel på ca 2 månader. Han orkar inte. Den står här och frestar Zebbe.

Jag ser hur han tittar på sin cykel, han tittar på sina kompisar som far fram på sina nya fräscha cyklar. Han ser sina 2 äldre syskon få varsinn ny cykel denna sommar. Själv får han sitta bredvid och titta på.

Sjukgymnaster, läkare, föräldrar, arbetsterapefter, barnen själva, psykologer, kuratorer och en mängd andra bra människor talar alltid om hur viktigt det är att barnen i så mycket som möjligt ska få känna sej som andra barn. Vänskapen till andra är otroligt viktigt för att motverka en deprisson i tonåren, vilket kostar samhället massor med pengar...

Nu menar jag inte att Zebbe kommer att drabbas utav en deprisson senare i livet pga att han inte kunnat cykla... Men vad sänder man ut för signaler till hans vänner och till honom själv. Visst det finns miljoner barn i världen som klarar sej bra utan en cykel... Men nu är det så här att jag tänker bara på Zebbe och på vad han älskar här i livet. Jag vet att om man är lycklig så mår man bättre och mår man bättre psykiskt så klarar man sej bättre när det gäller tuffa saker.

Är jag fånig som går i taket över detta?? Jag tycker att alla barn som vill ska ha möjlighet att få cykla. Åka kommunalt, åka med Sj, flyga, åka båt, och allt annat man kan tänka sej, Men det är så mycket som man inte kan göra pga att folk inte tänker, förstår, respekterar osv. Kan jag inte få en endaste cykel som hjälpmedel. Den dagen då Zebbe inte längre uppskattar att cykla, då lämnar vi tillbaka den och nästa behövande kan få använda den.

Tänk er äldreboende.. Det finns ju cyklar som är för 4 personer, med en liten motor... Sätt en vårdare eller frivillig fram för att styra och sätt 3 äldre på de andra platserna.. En tur i veckan... skulle garanterat ge mer livsglädje än någon annan medicin. Gäller även andra saker som möjlighet att få komma ut när man vill, åka med färdtjänst när man vill, åka tåg när man vill... Vet ni hur bökigt det är att få SJ att ta med vår familj på en enkel resa till Norge som tar 6 timmar.. Antingen finns det ingen rullstolsplats, ingen fungerande lift att ta sej upp på, en del har blivit nekade att åka pga att det skulle försena tåget vid perongen.. ( gör inte alla signalfel också att tågen blir försenade?? inte tar man bort signalerna för det?? ) Dessutom så har vi ju då en syskon vagn som vi skulle behöva få med oss, den får inte plats, inte ens ihopfälld på tåget, då det blir för trångt..

Om vi nu inte kan göra allt som alla andra kan göra enkelt.. Varför kan man då inte underlätta något då ¨så att barnen / ungdomarna / medelålders och äldre kan få möjlighet att röra sej på hemmaplan..

Visst kan jag köpa en cykel för två pers som funkar för Zebbe i många år.. Den kostar 60 000... Någon som vill sponsra??? Jag undrar bara hur många andra familjer som måste köpa en cykel för 60 000 kr till sina barn????

OM jag går till media om detta så kanske det finns någon camping som behöver bli av med en utav sina cyklar, kanske man kan få pengar till detta, visst fonder i all ära.. Men jag orkar inte ansöka om pengar.. någon som vill ansöka åt mej???

Det är inte ett barns rättighet att få ha en cykel... men alla som vill borde ju kunna få möjlighet att åtminstonde få köpa en till ett rimligt pris.. 60 000 är inte rimligt för en cykel anser jag...

Jag är ledsen för Zebbes skull.. nu är det slut cyklat för hans del.. för alltid... eller???

Arg och ledsen... skriver det jag tänker... rakt ifrån hjärtat.. kanske är felstavningar, för långa meningar, för långt inlägg.. BEr om ursäkt.. Men jag var tvungen att skriva av mej. Nu ska jag maila till hans sjukgymnast och be henne boka en hämtning av cykeln.. Ingen ide att ha den kvar längre här... Någon annan som kan cykla kommer att få stor glädje av den... skönt...