Högerarmen krånglade i morse.. eller???

När rutinerna ändras, då upptäcker man ganska så fort hur inrutad man är i vissa mönster.

Varje morgon så har jag en viss ordning i hur jag väcker barnen, gör frukost, hjälper Zebbe med det han behöver, går ut med Zebbe till taxin och sen går hem för att sova vidare någon timme eller två. Men i morse ändrades de rutinerna. Istället för att ägna några minuter åt Felicia, så fick jag imorse hjälpa Zebbe med frukosten.

För första gången så fick jag sitta och hålla i tallriken med fil, så att han slapp lyfta armen så långt. Han kände av överarmsmuskeln i höger arm. Detta har aldrig inträffat förut. Troligen så har han faktiskt bara sovit på den, så att armen blivit öm. Kanske klämt till en nerv eller något.

Men jag fick inte bort min framtidsbild som jag fick i huvudet. Det kanske kommer en tid då Zebbe faktiskt behöver denna hjälp vid varje måltid. Jag kände mej inte ledsen utav stunden, men jag kände mej lite tagen. Lite chockad av hur fort man kan få fram bilder i huvudet som man inte trodde att man hade.

Sen såg jag den "friska" Zebbe i honom. Han blängde på mej, när jag utav ren välvilja kanske hölll upp tallriken lite för nära ansiktet. Han tittade på mej som om han tänkte -Mamma, jag är inte handikappad... Har bara lite ont i armen.. och är lite lat idag.. Precis så såg det ut som att han tänkte.

Jag log och höll tallriken längre ner. Då slutade han blänga. Efter dessa långa minutrar då han åt och jag kände mej lite nedstämd, så hjälpte jag honom på med ytterkläderna. När jag satte på honom vantarna så gav han mej ett ordentligt motstånd så vi fick på vantarna ordentligt. Det är inget fel på hans styrka i armarna, det fick vi reda på för bara några veckor sedan. Men ändå blev man lite tagen av stunden.

Idag ska Zebbe på utflykt med sin klass, så jag anar att det fanns lite nervositet inblandat med hans arm imorse. För första gången så ska han ut och åka med sin nya rullstol på buss och tunnelbana. Kanske kände han bara att han behövde ha lite extra uppmärksamhet för att ladda inför utflykten. Vem vet?? Inte jag. Men jag vet att i dagsläget är det inget fel på armarna. Inte mer fel än vad det kan vara för en själv ibland efter att man legat konstigt med armen i kläm en hel natt.

Men lite skrämd blev jag allt.....