I helgen har han suttit i omgångar, när han själv har valt med hemligheten. Han är stolt och man ser hur självförtroendet växer när han här hemma har suttit med mej och ibland med sina assistenter och gjort hemligheten. När hans 50 - öring trillar ner, så ser man hur han tänker.. Jaha var det så lätt. Mamma jag kan ju!!! Har han ropat flera gånger under helgen.
När jag bett honom förklara hur han tänker så säger han så här...
- Det är bara att lära sej det utantill... Det är ju det bästa!!!
Ingen utav oss här hemma har frågat om han vill jobba med hemligheten. Han har självmant kommit och sagt snälla får jag göra?? Det har inte funnits någon press här, inga krav.. bara uppmuntran när han själv har valt att ta fram hemligheten. Resursen skrev också i ett litet brev hem till mej, att det finns ingen tidspress, inga krav, fröknarna vet inte om detta, vill Zebbe göra så får han. Men behöver inte. Snacka om att vi fått rätt person till Zebbe...
Att detta dessutom är en hemlis mellan resurs och Zebbe gör ju att Zebbe känner sej lite busig.. lite glad och väldigt positiv till skolan. Sen om det är en hemlis det vet jag inte.. Men så länge Zebbe är nöjd och glad så är jag det med. Och i helgen har det varit svårt att missa Zebbes glädje över att äntligen ha fått hem en hemlighet.. :)
Ikväll innan han la sej så sa han. Hemligheter får egentligen bara de stora barnen, men nu är jag lite stor.. Jag har börjat öva.
Han växer av så lite. Och han behöver verkligen få känna att han klarar av något själv, eftersom det är så mycket annat han faktiskt inte kan göra. Nu är hemligheten något han får göra men ingen annan i hans förskoleklass. Han känner sej stolt :) Och jag blir så lycklig av att se honom växa i självförtroendet utan en massa krav och press. Bara uppmuntran när han själv tar egna initiativ.
1 kommentar:
Härligt med en glad Zebbe med växande självförtroende.. :-)
Kram Mia
Skicka en kommentar