Zebbe och sopbilen

Zebbe är mr envis.

Ställer fram frukosten till Zebbe. Han tittar på den och tar upp sin bok och börjar "läsa". Men Zebbe, du måste äta din frukost!! Säger jag åt honom. Han suckar lyfter ett öga ifrån boken och tittar på mej. -Mamma, det kan jag göra sen. Sen glider ögat tillbaka till den mycket intressanta boken om sopbilen.

Jag tittar på Zebbe och börjar fundera på om han är sjuk. Men nejdå. Idag är Zebbe bara envis och ska göra saker på sitt sätt.

Jag säger åt honom att vi inte har tid att läsa, han måste äta frukosten. Han suckar igen och lägger ifrån sej boken. Han kan inte dölja vad han tycker om mej denna morgonen. Men han säger inget. Smörgåsen och glaset med juice slinker ner lika fort som det brukar. Inget fel på aptiten tänker jag. Skönt då är han bara lite tjurig idag.

Efter frukosten, så brukar Zebbe kasta sej över medicinen som ska tas på morgonen. Han är alltid väldigt noggrann med att den ska tas. Glömmer jag ställa fram den så påminner han mej.

Men denna morgonen så tar Zebbe fram boken och börjar läsa igen. Men Zebbe!!! medicinen då?? frågar jag honom. Återigen en djup suck. -Den kan jag ta sen... Denna gången tittar han inte ens på mej. Nu!! räcker det med att jag säger. Då vet han. Mamma är inte på gott humör heller...

Han dricker sin kortison och tittar på mej. Ler och säger.. Vilken mysig morgon vi haft!!!

hfsjdlhaöhnfmaö unge tänker jag tyst för mej själv. Jag ler tillbaka, och säger visst hade vi!!