Jag säger sällan nej till studenter, då deras möjlighet att faktiskt få lära sej något om sjukdomen, är att få träffa någon i verkligheten. Så länge jag märker att det är okej för Zebbe så säger jag alltid ja till att de får vara med.
Zebbe har mått hyfsat bra de senaste dagarna. Men det börjar märkas nu att luften ute pendlar mycket i temperatur. Zebbe känner av det direkt. Idag frågade han mej om han fick gå över till sin vän T, men han ville gå utan täckbyxor. Jag förklarade för honom att han måste vara superrädd om sina muskler. Även om Zebbe inte känner att han blir kall, så blir hans muskler kalla ändå. Han blev naturligtvis ledsen. En sådan kort bit, ca 15 meter, och inte få springa över utan att ta på sej tjocka byxor. Det är ju så klart jobbigt för honom.
Nu kommer den perioden då Zebbe kommer att känna av växlingarna i luften som mest. Minus till noll för att sedan gå över till plus sen tvärt till minus igen.. Inge kul alls för honom. Det är bara att hålla tummarna för att det går bra.
1 kommentar:
Jag håller tummen för att det säger Pang och våren är här med varmare grader så att Zebbe slipper tjockbyxor.. Förstår honom men förstår ju självklart varför det är vktigt att hålla musklerna varma..
Kram Mia
Skicka en kommentar