Zebbe höll på att bli storebror inatt...

Igår kväll blev det en resa in till förlossningen igen. suck. Grannen körde in oss och min mamma och min bror passade en glad Frille och 3 sovande barn.

Vi kommer in, och efter ca en halvtimme så får Thomas sitta med de runda mätinstrumenten på min mage, då lillasyster definitivt inte tänker ligga still för att vi ska kunna mäta hennes hjärtljud. Så Thomas fick sitta och leta reda på henne när hon flyttade på sej.

En spruta i benet med bricanyl, ultraljud och koll så jag inte öppnat mej mer och vips var kl över tolv på natten. Efter 20 minuter efter sprutan så kommer de in för att kolla läget. Jag och Thomas var mycket nöjda.. värkarna var borta. Barnmorskan bara log. Vi väntar 1-1½ timme till, och är de fortfarande borta då så får ni åka hem. Inga problem sa vi. Vi insåg att senast halv 3 på natten så skulle vi få åka hem. Skönt.

Lillasyster hade dock andra planer för henne och mej. Kvart i ett på natten, dvs 1 timme efter att jag fått sprutan så drog det igång igen, värkar var femte minut. suck. Jag blev inlagd. Thomas fick åka hem själv. Innan han åkte sa de åt mej att ta en skön dusch för att koppla av lite , så kanske jag skulle somna lättare. För en förstagångs föderska så kanske detta hade låtit helt normalt. Men jag som väntar mitt fjärde barn, och dessutom är stammis på sthlms alla sjukhus ända sen barnsben, inser att detta säger de bara för att lura mej.. En dusch innan man lägger sej brukar inte inträffa utan en annan anledning. I mitt fall "förbereddes" jag om det skulle bli något akut.

En varm och faktiskt en skön dusch senare, så sa jag och Thomas hejdå till varandra. Men vi båda insåg att ingen utav oss skulle kunna sova utan den andre. Men ett god natt och sov gott sades ändå innan han gick :)

Mina värkar fortsatte och klockan 4 på natten fick jag nog. Jag ringde på klockan och de kom inrusande. Ont!! var det enda jag sa. Okej, läkaren får komma. När klockan blivit halv fem kom barnmorskan in igen och sa, vi struntar i läkaren, här får du en spruta till. Det tog max 15 minuter, sen sov jag, helt utan värkar.

06:20 vaknade jag med ett ryck. En kraftig sammandragning. Men sen dess så har det varit normalt. Dvs max 3 smärtfria sammandragningar i halvtimmen. På ett ungefär. Klockan är nu i skrivande stund tio i tolv på dagen.

Jag har fått komma hem. Med ett helt huvud fullt med information. Jag har Bricanyltabletter med mej hem, för att stoppa värkarna hemma. Tidigt. Jag har återigen med mej streckkoder för att de snabbt ska få fram mina papper på förlossningen. Jag har en sjukresa liggandes om vi måste åka in igen.

Idag sa en utav barnmorskorna till mej. Välkommen åter... är det bra?? :) De trodde alla att till v 40 går jag absolut inte. En utav alla som vi mötte och frågade just om tiden, så var det en som sa.. Fasen heller.. det blir mycket tidigare!!! och så ett jätteskratt... :) Men alla var överens om att jag åtminstonde bör vänta till efter v 30. Än så länge har jag inte öppnat mej mer vilket är ett positivt tecken. Men när värkarna väl börjar öppna mej, så kommer det att gå fort. Det var vi alla överens om också.

Ja, mitt äventyr inatt. När Zebbe och hans syster la sej igår kväll, så sa jag det att nu när lillasyster bråkar lite i magen, så kan det hända att jag inte är hemma när ni vaknar på morgonen. Då hade jag inga värkar, inga sammandragningar. Jag hade aldrig kunnat ana att jag 1½ timme senare efter att jag sagt detta till dem, att jag skulle åka in. Tänk vad fort det kan hända.

Nu ska jag vila, fast det är ingen garanti för att det inte sätter igång igen. Det spelar nämligen ingen roll vad jag gör. Rör på mej eller ligger still. Värkarna drar igång ändå. Hoppas tabletterna hjälper.