Zebbe och hans vänner

Jag har blivit mamma!!!!

Ja, så skulle jag vilja skrika ut min glädje just nu. Efter några veckor med assistans så har huvudet och kroppen vant sej vid att inte vara på helspänn hela tiden. Idag ringde en mamma och berättade att hennes son ville att Zebbe skulle komma över och leka. Zebbe tjöt av glädje. Äntligen är det hans tur att få komma hem till kompisar. Detta är dessutom en ganska ny vän för Zebbe och även för oss övriga i familjen...

Det känns så skönt att det inte bara är de "gamla" kompisarna och deras familjer som fortfarande finns kvar utan att även nya bekantskaper respekterar Zebbe för den han är.

Jag har nu vilat i några veckor ifrån Zebbe. Det är fantastiskt vad mycket det ger för en som mamma ( förälder ) att någon annan tar över. Även fast Zebbe aldrig har varit jobbig som person, så har ju hans sjukdom krävt en hel del. Nu är det någon annan som är vårdare och jag får säga ja gå iväg och lek med dina kompisar. Det är med en stor enorm glädje jag nu även starkt överväger att ta över Zebbes kompisar hit också... Tidigare har jag absolut inte orkat ha Zebbes vänner här... Detta pga den enorma trötthet jag känt.

Idag kom Zebbe hem och frågade.. - A ville komma med mej ifrån skolan någon dag... är det okej?? Och jag kunde med värme och kärlek till Zebbe säga att Ja, vi bestämmer en dag då han får komma över.

Lyckan över att det inte är jag som behöver sträcka ut onda muskler efter en hård lekdag med kompisar gör att jag nu inte längre behöver hindra Zebbe att leka med andra här hemma.

Så hädan efter så lär huset vara fullt med Felicia, Preben och Zebbes vänner... Sakta men säkert börjar jag inse hur många kompisar det lär finnas under vårt tak även när de 2 yngsta.. Theodor och hans lillasyster blir så stora att de också vill ha hit vänner..

Ja en stor familj är vi och nu också en familj med mycket ork...

Efter ett ultraljud idag så kunde vi visa Zebbe bilder på hans kommande lillasyster.. Mycket spännande tyckte han. 23 april fick vi som beräknat förlossningsdatum...