Nu sitter jag och blundar och håller tummarna i två timmar

Nu tänker jag bara sitta och hålla alla tummar och fingrar jag har. Tror jag håller tårna också.. Må se skumt ut men idag är jag lite nervös. FEL!!! Mycket nervös.

Zebbe är iväg just nu på sin första skridskotur någonsin. Min lilla kille med halvtaskiga ben ska vara i en kall ishall och utmana sin egen kropp med att stå på ett par skridskor. Suck. Jag hoppades så innerligt idag att han skulle bli sjuk. Hoppet tändes hos mej när jag kl sju imorse väckte honom och han hade ont i magen. Jag var mycket snabb och erbjöd honom att vara hemma om han hade mycket ont.

Zebbe bara tittade på mej och började fnissa. Nej mamma, idag ska jag åka skridskor!!! Jag har bara ont i magen för att jag är hungrig. Har du gjort frukost??!! Så hoppade han glatt ur sängen.

Suck. Nåja det kommer ju att gå bra.. Det vet jag, men ändå så ser jag framför mej en ambulans med blåljus som åker i ilfart till sjukan pga Zebbe har brutit benen eller nåt. Snacka om att man är hönsig. På sätt och vis är det så skönt att han ändå åker iväg och testar. Han får ju vara med sina klasskamrater. Jag anar dessutom att det troligen kommer att vara en och annan avundsjuk blick eller kommentar som kommenterar Zebbes kälke.

Kl halv elva är han tillbaka här hemma. När det är sådana här dagar, så har skolan och jag bestämt att Zebbe ska åka hemifrån till utflykten och sen direkt ifrån utflykten och hem. Allt för att spara på hans krafter.

Jag lär skriva senare idag om hur det gick...

Kram