fan ta dom i skolan......

Idag har varit en väldigt jobbig dag, både för mej och för Zebbe. Började dagen med ett planeringsmöte på habiliteringen. Dessa håller på i ca 1½ timme. Numera flyter de ändå på i ganska snabb takt. Men idag insåg jag att detta var vårt 3 eller 4 planeringsmöte. Jag kan inte hjälpa det, men vissa dagar så känns det som om det var igår han fick sin diagnos. Just idag så kände jag att mitt huvud inte riktigt hängde med på mötet. Visst var jag där och engagerad. Men efteråt så hade jag svårt att minnas vad vi bestämt och vad som sades.

När jag kom hem ifrån en kortare runda i ett centrum här i närheten, så möts jag av en mycket sorgsen kille. Assistenten J informerar mej om att skoldagen har varit hemsk för Zebbes del.

Ja, det är jätteviktigt att ha brandövning. Speciellt vid olika tillfällen. Men någon på skolan måste ha vetat om detta. Det är ju inte något som inträffar automatiskt. Zebbe hade för första gången på länge gympa lektion. Iklädd korta fotbollsshorts och en t-shirt och strumpor. Tänk er den smärtan han råkade ut för när brandövningen går igång och alla måste gå ut. I blåst regn och mycket mycket kall luft. Där sitter Zebbe i sin rullstol i sommarkläder mitt i vinterväder. Kunde de inte ha lagt övningen när Zebbe inte har gymnastik??

Nu när jag bara skriver om det så rinner mina tårar. Kan inte ens föreställa mej hur ont han fick. Han la sej nu med tårar, huvudvärk, magont, värk i benen. Han vill inte gå till skolan mer denna vecka. Jag förstår honom. Till råga på allt så var hans resurs hemma för vård av barn. Så det gjorde ju inte saken bättre.. Kan inte skriva mer just nu. Jag är så ledsen så jag ser knappt vad jag skriver......