En tillbakablick på en modig liten kille

Nu när jag äntligen fått in alla kort i datorn, så blir det lite tillbaka blickar på året som gått.
Hittade kort ifrån i sommras då vi var på Gröna Lund. Zebbe som ända sedan han var mycket liten, alltid blivit åksjuk på tivolin, var förståligt nog väldigt tveksam till om han verkligen vågade åka vissa saker på Grönan.


Men har man två äldre syskon, som dessutom är mycket modiga, så är det lätt att känna sej lite pressad. Viljan att också våga var stor hos Zebbe. Han riktade in sej på en utav de större berg och dal banorna, Vilda Musen. Hans syskon ville väldigt gärna åka den. Jag ville helst inte lämna två nyblivna 7 åringar ensamma i kön, så antingen skulle vi åka den allihop eller så skulle ingen åka. Jag var själv där med alla 3 barnen. Zebbe funderade och funderade. Tillslut sa han. Vi går upp och tittar.

Jag bar upp Zebbe uppför alla trappor, då deras hiss upp för rulltolsbundna, var trasig. Vi åkte Vilda Musen alla 4. Zebbe vågade. Han skrek och svor av glädje. Det är enda gången jag tillåter svordomar ifrån barnen.. Så gissa om de passade på.. hihihi Men man måste få dem att våga vissa saker. Även om det innebär en hel åktur med svordomar. De följande många många åkturerna med Vilda Musen, så var det mycket mindre svordomar och mer skratt...

Zebbe blev som ni förstår väldigt stolt över sej själv. Han växte många meter medans vi åkte där. Ingen åksjuka och han var lika modig som sina syskon.

I färdtjänsten på väg hem ifrån Grönan så var Preben den enda som orkade hålla sej vaken. Felicia och Zebbe tvärslocknade. Tryggt så lutade de sej emot Preben och sov gott hela resan hem.

Zebbe pratar ofta om att han faktiskt vågade åka en häftig grej på Grönan. Det har vi använt som argument för att han ska våga testa andra saker.