måndag 12 oktober 2009

Zebbe i slagsmål....

Oj vad rörd jag blir utav era kommentarer. Ni är så kloka. Visst är det så att man vill att livet ska vara lätt för våra älskade barn. Oavsett om de har ett handikapp eller inte. Tyvärr så är det ju inte så lätt för några barn i dagens samhälle. Fast på olika sätt.

Men ibland har livet sina små ljuspunkter. Zebbe har ju varit hos sin pappa i helgen. Jag är så glad över att han trivs hos sin pappa. Jag och Zebbes pappa pratar ofta med varandra, så det är sällan barnen lyckas spela ut oss. Märker vi att de gör ett försök så ringer vi alltid varandra och kollar om vi anar ugglor i mossen.

I fredags kväll ringde jag och sa god natt till barnen. Frågade om skolan varit bra. Båda två sa ja, jättebra. Det var inget speciellt som hade hänt någon utav dem. Zebbe var den jag pratade sist med, så han frågade sin pappa om han ville prata med mej annars kunde vi lägga på. Jag hörde på Zebbes pappas tonfall att nu har det hänt något, så jag gjorde mej beredd..

Zebbes pappa kom till tfn. Han gick in i ett annat rum för att kunna prata ostört.

Han berättade att Zebbe varit i slagsmål under fredagen i skolan. VA!!!!!!!!! har han?? Jag blev så chockad, förvånad, glad och arg. Jag fick berättat för mej att följande hade hänt. I Zebbes klass går Zebbes bästa kompis. Där går också en annan bra kompis till dem. Men när de 3 är på fel humör så kan de bli sura på varandra. Men de brukar aldrig slåss. Men i Fredags hade Zebbe tänt till. Den tredje kompisen hade knuffat till Zebbes bästa vän, och Zebbe hade blivit jättearg och börjat slå han som knuffat. Zebbe är hälften så stor som den här killen....

Både jag och Zebbes pappa tyckte det var otroligt fel utav Zebbe. Vi har plockat bort hans nintendo Ds. Han får inte spela på en vecka. Varken jag eller hans pappa tolererar att man slåss. Man har alltid ett val. Nämligen att gå ifrån situationen som man blir arg över. Men vi båda sa enbart till varandra. Skönt att Zebbe ändå vågar gå in och säga ifrån. Jag kunde inte låta bli att le. Men det kommer Zebe INTE att få reda på. Att slåss är fel. Alltid.

Vi har lite olika teorier om vad som ev hade hänt. Vi fick nämligen inte en sån bra information ifrån skolan. Mer än att Zebbe slagit till en kompis men att det löst sej. De hade blivit vänner senare under dagen. Zebbe kan ha tänt till pga att hans bästa kompis blev knuffad. Eller så tände han till därför att när kompisen blev knuffad, så kanske kompisen hamnade på Zebbe. Zebbe kanske fick ont och blev skogstokig.

Att slåss är fel. Men jag kan ändå inte låta bli att inombords vara lite glad och stolt över att Zebbe ger sej in i en fajt med en kille som är dubbelt så stor, och att de senare också blev sams. Det kanske är fel att känna så, men lite stolt blev jag över att Zebbe inte tog till tårar denna gång utan faktiskt sa ifrån, även om man inte får slåss.

Ha en bra dag.

Kram

4 kommentarer:

Orchid sa...

Zebbe är ju en vanlig kille som kan tända till när det behövs! Kanske behöver han det ibland. Samtidigt är det väldigt snyggt när dom blir vänner igen senare!
Zebbe är en stor liten man!
Kram!
Ingegerd

Sjabbig men chic sa...

Ja, men så är det man kan inte säga det till barnet ifråga men man kan ändå tycka att det är bra. Fabbe hade behövt säga ifrån med en snyting då och då men han var ungefär som Alfons eller Paddington. Jag till och med hur fel det nu än är sa till Fabbe: Du måste slå tillbaka! Men då svarade han att det kan jag ju inte göra för då blir ju han ledsen.
Den killen tyranniserade Fabbe i flera år så jag hade gärna sett att han fått tillbaka. men icke sa Nicke.
Fabbe är väldigt snäll och det är ju bra och jag är väldigt stolt över honom. Tyvärr, så är det en tuff värld och han har fått lida mycket för sin snällhet genom åren. Det var lätt att ge sig på Fabbe för han gav ju aldrig tillbaka.


Kram Lisa

Photo by Maria sa...

Klart man inte skall slåss men jag känner igen din känsla.. Har en son som var så blyg och bara tog emot när han var liten.. Det var inte ofta som det hände ngt men var det ngn som sa ngt så sa han aldrig ifrån, ibland önskade man att han kunde ryta till..

Kram
Mia

Gutegirl sa...

Trots sin sjukdom är han bara en liten kille, och gör som små killar gör. Underbart!