Provsvaret har kommit

Sitter vid köksbordet. Har mobilen bredvid mej. Ända sen vi gjorde moderkaksprovet i torsdags så har jag haft mobilen bredvid mej. Till och med när jag sover. Jag vet att det kan ta upp emot 2 veckor innan vi får svar. Men när vi väl får det så vill jag inte upptäcka det genom ett missat samtal.

Så idag, vid elva tiden, så ringer mobilen. Privat nummer. Hjärtat slår snabbt. Kan det verkligen vara så... Är det nu jag får besked. Jag svarar med ett svagt harklande " det är Mia" Hej det är barnmorskan ifrån fostermedicin ifrån .... sjukhus. Hej säger jag och blundar.

Efter att ha fått reda på att det finns inga kromosom avvikelser hos barnet, så säger hon att de går inte vidare och letar efter Duchenne Muskeldystrofi, då barnet är en flicka. Flickor kan inte få DMD. Tårarna rinner, nej, de forsar fram. Spänningen som varit i min kropp ända sedan graviditetstestet var positivt har varit olidlig. Nu försvann allt. Barnet mår bra. Hon är ok.

Efter samtalet sprang jag in på toa och spydde, men inte för att jag mådde illa. All spänning behövde komma ur kroppen.

Aldrig mer ett moderkaksprov och aldrig en graviditet till. Ja, det är klart.. Skulle något gå på tok ändå under graviditeten, så att vi förlorar henne. Då kan jag inte svära på att vi inte försöker en gång till. Men går graviditeten och förlossningen bra, så är det definitivt vårt sista. Ska redan nu kolla upp möjligheterna att fixa så det inte blir några fler barn. 5 barn i familjen räcker alldeles utmärkt.

Jag är glad lycklig och trött. Vi får en liten tjej.