Tack till er som fick mej att börja blogga

Idag har jag inget att skriva om.. Eller jo, det har jag. Men jag har ingen möjlighet att sortera ut vad som känns viktigast att skriva om idag. Så jag gör en liten hyllning till dem som fick mej att börja blogga. Jag har även länkat till deras bloggar om ni blir nyfikna och titta in hos dem.

När jag äntligen lydde min vän Åsas råd om att börja blogga, så var jag så misstänksam. Vad skulle en blogg kunna göra för mej?? Lite senare samma höst - 08, så fick jag nys om att min kusin Hemmalycka börjat blogga om inredning och hennes vardag. En otroligt härlig blogg, ja, då testade jag också. Men jag undvek att skriva om mina barn.

Efter att ha följt min kusins blogg ett tag, så valde jag att kika igenom hennes blogglista över bloggar som hon följde. Då hamnade jag hos en underbar tjej som heter Lisa . Hennes blogg är så underbar, den ger en alltid ett gott skratt. Jag upptäckte ju via min kusin att man kunde hitta väldigt spännande bloggar om man bara vågade kika igenom andras blogglistor. Så jag fortsatte att kika igenom Lisas.

Efter att ha snurrat runt bland hennes bloggar, så hamnade jag hos någon annan. Minns inte vem. Men den personen hade länkat till Melissa. En tjej som fick mej att ändra mitt bloggande.

Hon födde samma natt som jag fick Theodor, två små jättefina flickor. Hon berättar i sin blogg, om hennes känslor om att bli mamma och två små söta flickor. Om deras vardag, deras glädje och sorg. Hon berättar om hur flickornas pappa, kämpar på för att hålla deras hus helt och rent. Hur hon och hennes man hanterar olika känslor som kommer med att man blir förälder.


Skillnaden mellan henne och mej är dock att hennes små flickor lever i en underbar värld, som inte är tillgänglig för oss här på jorden, om vi inte låter våra tankar ta oss dit. Hennes bilder och berättelser om hennes döttrar som lever bland molnen, får en verkligen att tänka till. Livet som förälder innebär inte att man nödvändigtvis har barnen i samma hus/lägenhet. Ibland har livet lite andra vägar för oss.

Melissa, fíck mej att ta steget och starta Zebbes blogg. Jag har lagt ner de andra bloggarna som jag startat, men aldrig fått dem till något som jag är nöjd med. Men vågade hon så öppet berätta om något som är så jobbigt, så kände jag att jag också vågade. Jag startade denna blogg i februari i år. Och den har hjälpt mej mer än vad någon terapeut har gjort för mej. Alla snälla kommentarer som jag får också, speciellt på inlägg där jag själv i efterhand undrar, hur tänkte jag nu??!! De kommentarerna betyder massor utav mej.

Tack snälla ni som fick mej att börja blogga. Ni är helt underbara. En del utav er känner jag inte personligen, utan bara i bloggvärlden. Men ni betyder minst lika mycket för mej, som dom jag känner personligen.