När svordomar blir räddningen

Zebbe frågade mej, vågar jag? Självklart så vågar du... Berg och dal banan på Ölands djurpark, som du åkte, är mycket värre.. Okej skrattade Zebbe. Jag bar honom uppför alla trappor. Vi satte oss längst fram. Zebbes syskon satt bakom honom. Kjedjan i banan började dra upp oss. Vi närmar oss högsta punkten på banan. Zebbe kramar min hand och frågar vågar jag? Jadå absolut. Om det blir läskigt så blunda och skrik.

Första backen kommer och Zebbe gallskriker. Han börjar nästan gråta. Mamma det är läskigt...
Jamen skrik då säger jag och kramar om honom. Nästa kruva går också ganska så fort och Zebbe blundar och skriker. Han vill inte vara där. Jag säger åt honom. Man får svära här!!! Får man skriker Zebbe tillbaka. Ja skrattar jag, det får man.

Nästa backe kommer, Zebbe skriker fan, fan, fan, fan.... Och tjuter utav skratt. Resten utav banan så rabblar han alla svordommar han kan, vilket får mej att undra, vart har han lärt sej dom??

När vi kliver ur så är han glad. Mamma jag vågade. Jag vet, du är underbart modig.

Efter ca en timme, så frågar Zebbe mej.. Kan vi åka den där banan där man får svära?? Självklart säger jag. Gör om samma procedur, bär honom uppför alla trappor och sätter oss och syskonen i samma vagn. Vi åker nu 2 gånger på raken. Zebbe skriker, svär och skrattar. Han är lycklig.

Detta ska jag påminna honom om när vi är på sjukhuset och gör någon jobbig undersökning. Man får svära och blunda... Precis som i berg och dal banan på Gröna Lund. Han lär skratta och minnas denna dag. Jag med. Dagen då Zebbe vann över sin rädsla och var lycklig