En helt vanlig kille, med fel på musklerna

Så var det sista mötet avklarat. Många inlägg idag.. Men måste skriva av mej för att få ordning i huvudet.

Zebbes sjukgymnast förklarade så bra för barnens föräldrar. En mamma öppnade sej direkt och berättade om hennes sons problem med hjärtat. Ger man så får man....

Det verkar vara en öppen förstående föräldragrupp. Jag höll på att börja gråta när sjukgymnasten pratade. Men lyckades ändå hålla tillbaka. Jag orkar inte gråta mer pga detta. Inte offentligt iallefall. Det kändes så overkligt när hon berättade om Zebbe. Jag satt och tittade ner i bänken, men kände att det var en sådan konstig tystnad. Då ser jag att Zebbes fröknar sitter och torkar sina tårar, föräldrarna lyssnar medvetet och engagerat.. Sjukgymnasten förklarade kort, om vad Zebbe har för problem. Men hon tog även upp saker som han kan. Dvs Busa, irritera någon och att det då måste sägas åt Zebbe att det beteendet inte är ok. Hon poängterade nogrant att Zebbe är en helt normal kille, med fel på musklerna..

Det gör ont i mej när man får sitta och lyssna när någon annan pratar om honom. Jag hade dock aldrig kunnat berätta om Zebbe på det proffsiga sättet hon gjorde. Jag hade brytit ihop.

Nu är det läggdags. Jag är helt slut. Men för att kort sammanfatta dagen... Underbar men jobbig.
Allt har gått så mycket bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Jag är glad att jag var negativ innan. Så skönt att bli positivt överraskad.

God natt och sov gott.