Tänk om falskheten inte fanns...

Ikväll var Zebbe ledsen... trött och hade ont. Det är värst på kvällarna, oavsett vad vi gör under dagen. Idag hade vi verkligen ingen ork, pga vissa omständigheter, att göra ett varmt bad. Men Zebbe nöjde sej med att få massage och skenorna. Jag tänkte medans jag satt i sängen och hjälpte honom... Jag fick ju en fråga om det gjorde ont på Zebbe att ha skenorna. Det kan ju faktiskt inte jag svara på.. Så jag skickade frågan vidare..

-Zebbe, hur känns det att ha skenorna på?
-Det känns bra, de hjälper mej... De är min medicin...
-Medicin?? frågade jag..
-Ja, de får mej att orka gå och inte ha så ont. Varför undrar du det?

Jag berättade då att det var några här på bloggen som frågade om det gjorde ont på honom. Frågade de dej om det, sa han då och såg mycket förvånad ut. Ja sa jag. Jag skriver ju lite om dej där, och dina knasiga ben.. och då var det några som undrade om skenorna..

Men mamma, känner de mej?? Nej sa jag, de känner inte dej. Men de bryr sej om dej iallefall..

Han var då tyst en stund. Jaha, svarade han bara.

Jag tror att han fick sej en liten funderare.. Hur kan folk bry sej om honom, trots att man inte känner honom. För mej är det självklart att man bryr sej om olika personer trots att man inte känner dem. Men som en liten kille på 5 år, som bara har tv-spel och kompisar i huvudet, så är det konstigt att folk bryr sej..

Man uppmanar ju sina barn från det att de är små, att inte bry sej om ifall andra människor pratar med en, eftersom man inte känner dem.. Man uppmanar dem att gå ifrån.

MEN tänk om det inte fanns elaka personer, sjuka personer som vill barn illa.. Tänk om de inte fanns.. Då skulle vi kunna uppmana våra barn, titta, han/hon ser ledsen ut.. Gå fram och fråga varför och säg att hon/han ser fin ut.. Eller något liknande. Man själv skulle nog våga gå fram och fråga..
Undrar hur samhället skulle se ut idag om alla kunde prata med alla, utan att vara rädda för falskheten...