Hoppas det inte blir en stol tom sen

Igår kväll så åt vi middag, för att efter den spela spel tillsammans. Vi skulle spela disney-monopol. Zebbe orkar inte spela själv, så han och jag brukar slå våra kloka huvuden ihop.. efter 10 minuters spelande, så halvligger han i mitt knä, han orkar inte ens slå tärningarna. Han lämnar bordet och familjen, går och lägger sej i sin säng. Lånar storebror Prebens Nintendo DS. Där låg han i 1½ timme och bara vilade.

När han inte fanns med oss vid bordet och spelet, så kände jag bara sorg. Är det så här det kommer att vara sen?? En stol tom?? Det vet vi inte.. Men jag hoppas innerligt att alla stolar kring bordet ska vara upptagna utav en fysisk person. Inte bara i tanken.

Han orkar inte vara koncentrerad mer än ca 10 min. Jag tycker faktiskt synd om honom.

Ända gångerna han är verkligen lugn och koncentrerad, det är när han spelar tv-spel eller ligger på golvet i sitt rum och leker med tågbanan. Ensam. Är det folk omkring, så blir det för jobbigt för honom..

Jag lider med honom. Han älskar folk, men det blir för mycket. Till och med en lördag kväll, då lillebror sover, och vi andra är lugna.

Till hans födelsedag så tänker jag samla ihop pengar till ett Nintendo DS, ett eller två spel och ett stort kort, där det står vilka det är ifrån. Ett DS, kan han ha även på långa sjukhusdagar och fördriva tiden med....

Nu är det dags att ordna lite lunch till Zebbe och hans syskon..