Galna jag.... Jag är en person som gör allt först och tänker sedan...
För ca 3 veckor sedan så var jag inne på http://www.familjeliv.se/ Där anmälde jag mej till en tävling, där man har chansen att vinna ett Nintendo wii. Jippie tänkte jag. Det vill jag ju göra. Så jag satte mej ner och skrev en ansökan dit. Läste naturligtvis inte riktigt vad tävlingen innebar, bara att man skulle få ett träningskit till nintendo wii, som man skulle testa och blogga om det. Jag läste inte att man skulle träna varje dag, blogga varje dag, och att det verkligen är riktiga träningspass... Jag har träningsvärk och svetten rinner som en flod efter varje pass....
Jag skrev naturligtvis då om Zebastian, om hans sjukdom. Jag skrev även om vår övriga familj. Man skulle berätta sina mål här i livet och varför just jag skulle vara med i tävlingen. Jag berättade att jag vill få tillbaka min kondition, min ork och lite självkänsla för att orka med det tunga arbete som kommer i framtiden, både fysiskt och psykiskt. Tänker då mest på Zebbes sjukdom. Jag vill även ha en chans att söka till polishögskolan, och det testet som jag är mest nervös för är att man ska springa 2 km på tio minuter.
Detta skrev jag och trodde precis som med alla andra tävlingar man anmäler sej till, att det här kommer ju aldrig att hålla. Jag kommer inte med. Vad tror ni hände.. jo jag kom med. De tyckte det var så roligt att jag hade som mål att komma in på polishögskolan... Jaha tänkte jag.. jag ville ju bara öka mina chanser att VÅGA söka. Jag skrev inte att jag skulle.. fan nu måste jag ju göra testet dit... nu är det ju alldeles för många som tolkat det som att jag SKA söka. SÅ nu är det ju bara att göra det.
Så nu tränar jag och bloggar på familjeliv också.. Därför har uppdateringarna här inte skett så ofta. Ledsen... Jag passar ju självklart på att berätta om Zebbes sjukdom, eftersom den är så ovanligt vanlig... Även om jag inte vinner tävlingen så har jag lyckats göra världen lite mer uppmärksam..
Jag vill kämpa på nu för att få upp konditionen och orka med familjen. När man är ledsen så sätter sej tårana runt hela kroppen, och jag tänker inte låta det ske. Jag tänker inte riskera min hälsa pga att jag känner mej ledsen... Nu tränar jag så fort jag känner mej ledsen och både godis, cola och sötsuget har försvunnt efter endast 3 pass.
Jag kommer att komma igång snart igen med att blogga här, så fort tävlingen är över.
Zebbe mår bra i benen dagtid, men kvällarna är fortfarande jobbiga. Men snart ska han vara hemma hos sin pappa som har ett fungerande badrum, så då borde vi kunna lindra smärtan bättre igen. Vi har vattenskador i vårt badrum så där inne finns nu bara betong , en toalett, och en värmefläkt. Resten stå i kök och på verandan. suck...
Garaget blev klart förra veckan och Zebbe kan sköta det helt själv med fjärrkontrollen. Skönt..
Han känner av svanken i ryggen kvällstid. Har ont.. så vi ska få låna en rullkudde ifrån hab för att lägga under hans ben när han ska somna... Vi får se om det hjälper...
// Mia
tisdag 2 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar