Zebbe tycker livet är orättvist

Idag rann tårarna för första gången på mycket länge. Zebbe har ännu inte fått sin nya cyckel ifrån Hab. Och idag när hans kompisar var ute och cycklade så bröt både Zebbe och jag ihop. Han tyckte det var väldigt orättvist att han inte har en cyckel som alla andra har. Han var arg och ledsen över att alla andra hade en möjlighet att cyckla utom han. Jag satte honom knät hos mej och kramade och tröstade. Undertiden lät jag mina tårar rinna tyst längs mina kinder.

Han ville ha ut minicrossern, men det var alldeles för mycket barn, hundar och andra gående. För mycket folk i rörelse tyvärr. Speciellt när vi inte har nödstoppet ännu. Jag har ingen chans att hinna stanna honom om han skulle råka köra på någon. Vill inte att något sånt ska hända. Dessutom är den ju ett transport medel. Inte en sak man ska använda i leken. Zebbe hade också en tanke om sin nya cyckel. Jag kommer inte att kunna cyckla lika fort ändå som de gör. Nej sa jag, det kommer att gå långsammare.

Tanken slog mej då. Varför gör man inte vanliga cycklar med en liten tyst motor till. De blir ju mer jämlika de andra barnen då. Om de kan ta sej fram lika fort och tyst som alla andra. Ska börja spåna om det inte går att sätta en liten tyst motor på en vanlig cyckel. Så att han slipper trampa. Han får ont tillslut.

Men hos mej finns känslan kvar att inte kunna ge mitt barn, samma leksaker som de andra barnen får. Det känns för jävligt och jag känner mej ledsen över det. Jag vill heller inte att han ska ha ett vrålåk som de andra barnen blir avundsjuka. Men En vanlig cyckel, med lite större hjul vid sidan om, så att den inte välter, och så en lätt tyst motor som driver cyckeln. Hmm Det borde inte vara så svårt att fixa det.