Jag har även haft mycket mailkontakt med olika personer på habiliteringen. Cykeln som Zebbe fick, är för tung. Han orkar inte cykla uppför en ca 15 gradig backe. Vilket är lite tokigt. Så nu ska det lämnas tillbaka en cykel och få en ny. Som är lättare.
"Brödburken" kommer troligen denna vecka och monteras fast i marken kanske nästa vecka.
Det fjärrstyrda nödstoppet har fått sin utvärdering. Många följdfrågor blev det..
De beställde ett nytt nödstopp i tron att det skule fungera bättre. Vilket det inte gjorde. Han tog Zebbes minicrosser och nödstoppet, samt det nya nödstoppet och åkte runt i Stockholm för att testa det på olika platser. Detta medans han var ute på andra uppdrag. Nödstoppen funkade ända upp till 70-80 meter... Så han åker hit där vi bor, och det fungerar inte. Inget utav dem. Hahahhaa Ingen vet varför. Det funkar upp till max 10 meter.. hahah Men nåja. Det är ju bättre än ingenting. Annars fungerar den som det ska. Och snart har Zebbe sin sista körlektion med minicrossern. Sen ska han få ett "körkort" utav habiliteringen.
Vi har fått hem ett välkomstbrev ifrån skolan som Zebbe ska börja på i höst. Han får börja i den klassen som vi hade önskemål om. SÅÅÅÅÅ SKÖNT!!!
En stor sten föll ifrån mitt hjärta. Det kommer att bli så bra.
Idag har vi varit ute med Zebbe och Frille för första gången. Frille är nu 10½ vecka gammal. Och för första gången nu på länge så var det inte Zebastians rullstol som drog till sej ögon ifrån omgivningen. Nu var det Frille som glad i hågen sprang bredvid Zebbe och hans rullstol. Vi mötte en familj som hade småbarn, både i vagn och på cyklar. Föräldrarna sa ååå så söt hund.. ungar akta er.. ni får inte klappa, akta cykeln.. Hunden är under träning...
Thomas och jag tittade på varandra... Träning?? hmhm ja det är det ju.. hahah SÅ vi knallade på. Jag var för första gången glad över den uppmärksamhet som ofta ges till oss när vi är ute på promenad.
Zebbe kallar Frille "det är min hund". De kommer väldigt bra överens. Och man ser redan nu att Frille är rätt hund för oss. Vi hoppas att Frille kommer att kunna hjälpa Zebbe genom livet. Både genom glädje och tårar. Mej har han definitivt hjälpt redan nu. Jag har blivit lite mer stabil när det gäller min känslo-berg-o-dal-bana... Det är skönt.
Zebbe ska imorgon med Thomas föräldrar till sjukgymnasten. Där ska hon visa dem hur man stretchar och fixar med Zebbes muskler. Helt underbart av dem att engagera sej så i Zebbe. Som inte ens är deras "biologiska barnbarn" Det betyder mycket för mej och Zebbe att de vill lära sej och vill vara delaktiga. Jag är så glad över att de finns.
Själv ska jag till kuratorn igen.
Annars är det väl som vanligt. Zebbe är mycket piggare nu när han slutat på dagis. Han längtar efter dem, men vill inte tillbaka. Han har ont varje dag och vi får kämpa på mycket med att "bromsa" hans framfart. Han är för energisk för sitt eget bästa.
Jag avslutar med att visa lite kort på Frille.
2 kommentarer:
Min son Stefan var 13 skulle fylla 14 när han gjorde en stor ryggoperation som var väldigt jobbig och det var väldigt lång rehabbilitering på den. Han gjorde den i början av december och den julen var inte rolig. Han tyckte det var fruktansvärt jobbit. När vi var och hälsade på hans bästa kompis som oxå är handikappad (fast inte muskel) hade hans assisten hund fått valpar Papillon. Dom satte ner den ena valpen på hans bord på permobilen. Valpen och Stefan tittade på varandra och denna lilla varelse klättrade upp och la sig runt hans nacke. Han gick inte bort så det var bara att ta hem honom. Det var ett rent lyckokast. Efter den dagen blev det lättare för Stefan att se ljusare på livet. Baxter som hunden heter ligger fortfarande i stefans säng om nätterna. Det är Stefans stora glädje. När vi har legat på sjukhus är det Baxter som peppar honom att bli frisk så han får komma hem till honom o.s.v. Att skaffa hund är guld värt.
Jag avundas dig inte allt med pappersarbete vi hade en pärs i vintras men det är mödan värt med assistans timmar. Vi har haft det sen -99. Hör gärna av dig om det är något du undrar över du har ju min mail. Var rädd om dig och jag håller med hundar är underbara att få ner ens berg och dalbana. Förutom Stefans har vi tre till fast en lite större ras. Ha det gott
Skönt att ni kunde ta de mötandes kommentar på det sättet... lite märkligt att uttrycka sig så dock... jag har ju haft hund i drygt fyra år och aldrig fått den kommentaren... önskar så att människor ibland kunde se förbi.. förbi allt omkring och bara se familjen med sin lilla hundvalp... så allt beröm till er som tog det med ro!:.))
Skicka en kommentar