Hur är det idag då?

Hur är det idag då??

Den frågan ställde jag mej själv när jag tittade mej i spegeln. Jo, en ganska mycket bättre dag. Ingen ångest som ligger och gror, inga tårar som behöver komma ut. Bara en massa "prosit" eftersom det är pollen ute. Sagt och gjort jag sminkade mej, borstade håret, tog på mej lite mer ordentliga kläder, än mina ingådda mysbyxor och sliten tröja. I morse blev jag en människa igen. Igår var jag ett vrak.

Det är konstigt hur en bearbetning går till. Jag är lite faschinerad av hur man ena dagen kan vara glad och ha massor av energi. Medans man nästa dag är ett riktigt vrak och orkar inte ens kliva upp ur sängen. Kroppen och själen kan verkligen konsten att växla tempo. Hjärnan dock har inte samma växlingstempo. Där finns ju tankarna verkligen varje dag. Men dock så kan de bli starkare och svagare. Idag är de svagare.

Igår kväll fick Zebbe riktiga kramper igen i benen. Från vaderna upp till höften. Jag messade Zebbes pappa, och bad om hjälp att maila till Zebbes läkare och be om hjälp. Zebbe ville åka till sjukhuset där man gör skenor, för de vet hur man fixar benen. När jag förklarade att det inte gick, att det var stängt så villa han istället åka till sjukgymnasten C, på hab. Men hon låg nog och sov kom jag och Zebbe på. Då ville han till sjukhuset, för där finns det medicin som hjälper, sa Zebbe.

Zebbes pappa mailade och fick svar rätt så fort. Det här med kramper var inget han riktigt kände igen. Han ställde lite frågor som Zebbes pappa svarade på.

Efter Alvedon, varm vetekudde, 2 fleecefiltar, pyjamas, kudde under benen så att benen och ryggen fick vila ordentligt, musik ifrån Astrid Lindgren filmer och många kramar, så somnade Zebbe tillslut. Hans ben slutade att krampa efter ca en halvtimme. Då somnade han. Utmattad.
Jag satt även och masserade och stretchade benen.

Han gjorde inget speciellt igår. Han var inne hela dagen och satt bara i soffan eller på sitt rum på golvet och lekte med en kompis. Ingen överansträngning eller utmattning råkade han ut för som skulle ha kunnat orsaka dessa kramper. Musklerna var stenhårda i både vader och lår. Han hade så ont. Men idag är det bra igen. Får se hur det blir ikväll. Idag ska han också bara få vila.

Tack för era stöttande kommentarer. De värmer verkligen. Jag tar åt mej utav alla era ord.
De värmande orden får mej att orka vidare. Tack.

Kramar ifrån Zebbes mamma